Texa och Amarone

Då har det skett, Texa och Amarone finns inte längre här hemma 😥, så himla tomt 😥❤️. Jag har inte orkat ta tag i sista mockningen än 😔. Om hon hade blivit röntgad i både ben och rygg för flera år sedan hade jag inte behövt tagit tag i detta hemska. Det är ju inte första gången jag köpt/fått hit hästar med skador som jag fått tagit bort på grund av tidigare ägare som inte varit uppmärksamma på hästar som haft smärtor av olika anledningar. Freja borde jag ha besiktat innan jag köpte då hon var endast 1,5 år, de andra var äldre fd travare som var mellan 10-13 år. 

Men nu har jag bestämt att det blir inga fler hästar, jag orkar inte med sånt här längre 😥. 

Texa

Som jag säkert redan skrivit om så köpte jag Texa, min häst, av vår fd travtränare. Vi har varit delägare i henne när hon var aktiv travhäst för ca 7 år sedan. Hon fick sluta sin karriär pga skada i ryggen och hon hade redan då blivit behandlad i hasen. Jag köpte henne för travtränaren ringde till mig och sa att hon skulle lägga ut henne till försäljning som ridhäst. Jag visste ju att hon hade ont i ryggen så jag tyckte det var fel att sälja henne som ridhäst så jag köpte henne. Jag som aldrig skulle köpa någon mer häst då jag bara har haft hästar med smärta av olika slag. Jag har inte gjort besiktning på hästarna pg a att jag fick en häst som skulle vara körsällskap till min häst som hade Kissing spine, alltså två hästar med smärta, sällskapet, Kitty, hade stora tandfel så hon kunde inte äta ordentligt. 

Texa har fått behandlingar av equiterapeut några gånger och hon sa sista gången ”inte konstigt du har ont Texa som du ser ut”, dvs hennes kroppsbyggnad. Texa har varit svår att sko vänstra bakbenet så vi förstod ju att det var ryggen som var felet, eller hasen som hade en stor galla.

Så i torsdags var jag med henne till Mälarkliniken i Örebro. Jag hade sagt till vid tidsbokningen att jag ville göra röntgen på henne. De gjorde böjprov först, men som jag känner Texa så blir hon att springa så fint både vid böjprovet och longeringen. Hon visade vid longeringen att hon tog kortare steg med ytterbenen.

Veterinären sa sedan att eftersom hon såg bra ut vid böjprovet skulle det nog inte visa nåt på röntgen heller, men jag stod på mig. 

Sen kom veterinären och sa att de hittat lite grejer i varje fall:

Diagnosen blev Dålig rörlighet i ryggen pga täta tornutskott (kissing spines) och hon har artrit i haserna. De hittade lösa benbitar högt upp i griffelbenet, vid hasleden höger ben.. Hon har en skada strax under manken på utskotten, de trodde hon fått en kraftig smäll där så rida var förstås uteslutet. Vänster has var värst av artrit men även höger men inte lika mycket än så länge. Någonting syntes även på frambenen då hon longerades, kanske artrit även där i kotorna? Det var en del som sagt.

Tur hon inte blev såld, hon kanske blev en vandringspokal 😏. Så jag har nu bestämt att även hon får gå över på andra sidan bron, min fina Texa, kommer bli så jobbigt 😔❤️.

Jag förstod ju när jag köpte henne att det skulle ske efter inte så lång tid. Även jag har ju egentligen för ont i kroppen för att ha häst, därför jag bestämde förut att inte ha någon mer 😔.

Pratade idag med Texas mamma och sällskap Amarones ägare, hon som även är Texas fd ägare om detta, frågade henne vad hon skulle göra med Amarone eftersom jag inte kommer skaffa någon ny häst  när Texa är borta. Hon skulle ta bort henne då, hon blir 20 år i januari och även var svår att få dräktig sista gången. Då erbjöd jag mig att ta hand om det, vill inte att hon blir skickad till nåt slakteri. Så jag kommer ringa Stephan Ström som har Trotjänaravlivning i Örebro, han tog bort våra två sista hästar Kitty och Freja, sån fin empatisk person, han är fantastisk med både människa och djur när sista tiden är inne för våra hästar ❤️. Dessutom sa hon jag köpte Texa av att hon har ju ont i ryggen, varför vill man då sälja den ????

Fick hjälp att varva ner

Häromkvällen skulle jag borsta hästarna och ta på dom täcken då det skulle börja regna på morgonen dagen efter. Jag kom lite stressad och kände mig tyngd som om jag hade någon på mina axlar, något tungt. Jag filmade för att jag skulle jämföra hur Texa är bunden/obunden. Men det blev något helt annat och jag kan inte förklara vad som hände med videon, den blev helt lila 😳.  Man hör i slutet hur Texa går, hon gick och ställde sig bredvid mig så jag stod mellan henne och väggen, hon hade huvudet bakom min rygg. Jag fick sån djup healing eller meditation. Konstigt blev det i varje fall 😳. Älskade hästar ❤️❤️❤️!!

https://youtube.com/watch?v=EKFRifnf-L0&si=f17keliIpQIvDAaB

Tänker ofta högt!

Ibland när jag och min man t ex åker bil, om vi bara t ex ska åka till våra delägarhästar som finns ca 2,5 kilometer från oss, kanske jag ser någonting, något som jag inte skulle göra eller ha. Då kan jag säga det högt, och vi är ju rätt olika jag och min man när det gäller t ex bilkörning och hänsyn. Jag kör försiktigt om jag vet om det bor en katt i ett hus efter vägen, men min man han kör på, eller om det kommer någon och går på grusvägen där vi bor, då kör han fort nästan ända fram där de går så man ser hur de blir lite oroliga vart de ska gå. Eller på Ica-parkeringen går det lite väl fort ibland. Så då säger jag ”kan du lugna ner dig lite?” och då blir jag tjatig.  Och på tal om när vi har hästar i transporten sitter jag som på nålar, bromssträcka, vad är det??? Nu gnäller jag, men i bilen måste jag bita mig i tungan många gånger. Jag kollar in, kollar in och kollar och känner in allt. Så jobbigt när man är två helt olika personer när den ena är fruktansvärt högkänslig och den andra bryr sig inte om vad andra tycker 😏. Jag kan vara lite fartkänslig, men om jag hade en man som var farträdd skulle jag ta det lugnt, inte bli irriterad när han kommenterade om det. Men jag är ju högkänslig och han helt det motsatta så…..vad gör man?

Just ja, tänka högt 😄. Ibland säger jag ju saker högt, ser saker som jag reflekterar över och analyserar, detaljer som andra kanske inte ens lägger märke till. Jag har så svårt att komma på exempel eftersom jag ser och analyserar så mycket. Det kan ibland låta som gnäll när jag säger det högt, men det är bara iakttagelser som jag säger högt ibland, saker som ”vanliga” personer antagligen inte bryr sig om. Jag kan ju bara tänka det, inte säga det högt, varför? Sen ångrar jag varför jag sagt det för det blir jobbigt att förklara varför jag sa så 😏. 

Känner mig till besvär

Jag har satt mig i bilen vid ett travstall, jag har följt med min man då han ska köra en häst som vi är delägare i på en skogsbana som är privat. Han som annars är med, själva huvudägaren på Olle är på semester. Varje gång jag kommer dit känns det som vi är i vägen, och min man som inte bryr sig om nåt, som inte är högkänslig märker ingenting. Det är så jobbigt denna känsla, och nu har han kört ut m Olle och de andra med sina hästar. Det är så skönt att få sitta här i bilen och pusta ut, jag blir så spänd 😏. Detta är ett inkörningsstall som tar emot hästar för inkörning bl a, många som är där, nu var det fem hästar som skulle ut samtidigt och min man är ju inte så snabb som de andra så en frågade om de var klara snart när min man satt och provade in tömmarna om de var lagom, och där stod jag och kände mig dum. VARFÖR ska jag känna mig dum???? VARFÖR kan inte jag skita i vad min man gör??? Nej, jag tar på nåt sätt på mig ansvaret vad han gör 😏😏😏. Och det tar sån energi, jag blir så fruktansvärt trött 😴.

Trött

Denna vecka har jag jobbat mer än vad jag brukar, fler dagar och längre pass. Dessutom har det hänt mycket med de gamla som tagit mer tid som gjort att andra inte får lika mycket tid som de ska ha. Och jag är som jag är, bryr mig och tar in så mycket 😏. 

Sen känner jag att Rollo och Ivar börjar bli gamla, det gör mig också bekymrad, hur ska det bli när de inte finns längre 😔. Men jag intalar mig, försöker i varje fall, att de vet ingenting när det är dags, det är vi som blir kvar som blir ledsna. Men tanken att aldrig mer få se dom igen känns fruktansvärt 😔. Man får ta en dag i taget. På tisdag ska de på sin årliga seniorkoll igen, det är bra att se hur de mår 😊. 

Och så är det pappa, han är i början på dement, men det känns som det går fort med det nu 😔. Tanken på att han kanske inte kommer känna igen oss sen känns så fruktansvärt 😢, han som varit sån aktiv företagare med massa järn i elden, nu vill han knappt träffa oss barn, och när man pratar med honom är det väldigt snurrigt. 

Allt detta gör mig så trött, enda gångerna som jag får bli av med tråkiga tankar är när jag jobbar, då är jag fokuserad på det, får nog jobba lite mer 😊.

Lite bilder från sommaren