Dampe och Gutten hör någonting

Filmade mina höns en kväll

Va kul det var att experimentera lite på youtube....:-).

Väntar på remiss till magnetröntgen, har antagligen fått diskbråck igen. För tre veckor sedan när jag spelade golf så kände jag vid första tee att det hände nåt i ländryggen när jag skulle pegga upp bollen. Det kändes som en stöt uppe mellan svanskotan och höften samtidigt som det blev samma känsla nere vid fotleden. Jag spelade och kände av det varje gång jag böjde mig ner. Jag hade inte speciellt ont i ryggen men jag tappade känseln nere på smalbenet samtidigt som det konstigt nog kändes som jag hade ett öppet köttsår på samma ställe, kunde knappt ta på de ställena.

Jag jobbade vidare uppe i matsalen på Korsnäs, men kände i början på förra veckan att det började göra mer ont i ryggen samtidigt som bedövningen på smalbenet och foten inte ville släppa. Jag ringde till doktorn och fick komma dan efter. Han gjorde en grundlig undersökning och läste mina tidigare skador jag haft/har på ryggen. han sa att det troligen är diskbråck, så han skickade en remiss för magnetröntgen. Och han sa att eftersom jag hade dessa symtom så måste jag åka till akuten om jag börjar känna mig svag i benen. Usch, det kändes inte bra, så nu är jag försiktigare än någonsin, gör ingenting som kan förvärra skadan. Jag blev sjukskriven till den 15:e, vilket inte känns så kul eftersom jag är vikarie och sommarjobbar just nu :-(. Men vad gör man, hälsan först förstås.

Så nu kan vi inte planera för någon längre resa eftersom remissen kan komma när som helst, läkaren hoppades inom 14 dagar, och semestern kan inte flyttas.

Avkopplande med djur..

Är man stressad så ska man sätta sig ner och kolla in hur djur beter sig, det är verkligen rogivande. Vi har ju som sagt höns, och dom är det intressant att kolla på, dom växer ju nu och tupparna börjar gala. Vi har även skaffat oss två kaniner, en blandras mellan Belgisk jätte och Fransk vädur, samt en renrasig Fransk vädur. Dessa båda sorter är väldigt sociala, de kommer fram till burdörren när jag kommer, och när jag sätter mig ner hos dom så kommer dom fram efter ett tag och puttar på mig och ställer sig på bakbenen och klättrar nästan upp i knät. Vi har bara haft dom i drygt tre veckor så man märker vad fort det går att få dom tama.

Stackars hund......

Kan inte släppa det min pappa berättade för mig i fredags. Han var ute och åkte med bilen när han fick se en full karl släpa på en hund i koppel, han drog och slet i den stackars hunden. Till slut ramlade karln och vem fick ut för det om inte hunden, han hade slagit på den stackars hunden så pappa till slut drog ner vindrutan på bilen och skulle ropa någonting, men någonting hände så det gick inte, hundekipaget var i en park och pappa på vägen. Hade jag varit där skulle adrenalinet ha forsat i mig så jag hade ställt bilen på vägen och rusat dit och snott hunden för gubbjä...n (ursäkta språket). Det finns inget värre än djurplågare...
Ååååh, jag blir så ledsen på sånt där, jag har nu gått och tänkt på denna stackars hund sen dess, hur har den det nu? Det är nästan så jag vill åka och sätta mig i den där parken och bara vänta på att den där hundägaren ska komma gående och göra någonting så jag kan ta hunden ifrån honom.
Jag har faktiskt gjort det en gång, tagit ifrån en hundägaren dess hund. Jag kom från jobbet en kväll när jag jobbade en sommar på vårt servicehus här i Frövi. Jag fick då se en ökänd man med sin hästsvans komma gående stupfull med sin hund. Han gick över vägen slitande i hunden som tvekande gick efter honom. Han gormade och skällde på den stackars hunden och när han till slut kom över vägen så ramlade han omkull. Då tog jag min cykel och åkte fram till honom, ställde cykeln åt sidan och gick fram och tog tag i kopplet. Hunden som var en blandning av scgäfer och labrador gick med på det, han kom fram till mig utan problem (man vet ju aldrig). Jag sa till han som låg på backen att jag tänkte ta med mig hunden och att han skulle få tillbaka honom nästa dag. Han blev först förbannad, men jag förklarade för honom, att jag inte tyckte det var okej för hunden att vara med honom i det skick han var i. Till slut gick han med på det, så jag tog hunden och gick hem till min svärmor som bodde alldeles intill.
När jag kom hem till dom började jag fundera på vad jag skulle göra av hunden, jag hade ju redan 2 st hemma, och hur det skulle gå att få hem en annan hund till huset visste jag ju inte. Jag kände ju inte denna hund, hur skulle han reagera?
Men det löste sig, det kom nämligen en polisbil till den fulla karln som fortfarande låg på marken, och jag gick dit och förklarade att jag hade hans hund. De tog då hand om både hunden och hundägaren den kvällen. Jag undrar vart dom förde dessa två, hoppas i alla fall inte dom bara skjutsade hem dom...

Jag tycker det borde kollas lite mer vilka som köper hundar, man borde behöva ta hundkörkort....

Fick dessa kloka ord av min syster idag....:-)

När du vaknar varje morgon står du vid den kritiska punkten för din dag. Om vågskålarna väger åt det ena hållet skapar du en dag fylld med positiva saker, och om de väger över åt det andra hållet skapar du en dag fylld med problem. Det är du som avgör hur din dag kommer att gestalta sig - genom vilka känslor du har! De känslor du har är det du sänder ut, och det är det du får tillbaka under din dag och det som kommer att omge dig vart du än går.

När du börjar din dag med att känna dig glad och lycklig, och sedan fortsätter att känna dig glad och lycklig, blir din dag fantastisk! Men om du börjar dinj dag på dåligt humör och inte gör något för att ändra på det, kommer din dag att bli långt ifrån fantastisk.

En dag med positiva känslor förändrar inte bara din dag, den förändrar din morgondag och ditt liv! Förutsatt att du håller kvar dina positiva känslor och somnar med en positiv känsla kommer du att påbörja nästa dag med ännu mera kraft i dina positiva känslor. När du fortsätter att må så bra du bara kan kommer dina positiva känslor att fortsätta förstärkas genom attraktionslagen. Så fortsätter det dag efter dag och ditt liv blir bättre och bättre.

Jag blir så glad....

Nu har jag haft min blogg om panikångest i 2 år och 9 månader och fortfarande får jag massor med inlägg där och en massa privata mail. Tack ska ni ha alla som skriver, det värmer med alla mail, det är så skönt att jag kan hjälpa så många att förstå att det kan vara panikångest som spökar även om det inte är en kul diagnos...:-). Senast idag fick jag ett långt mail från en tjej som läst min blogg och nu förstått vad det är hon lider av. Man blir glad av att kunna hjälpa andra