Det har verkligen tagit tid att ställa om sig att inte ha några hästar att ta hand om dagligen, nu börjar jag kunna släppa de dagliga rutinerna. Det har känts väldigt konstigt att inte gå ut till hästarna kl 7 på morgnarna och ge dem frukost, att inte se dom i hagen, att inte mocka deras boxar, att inte kunna gå ut och borsta dom och bara stå med dom och bara vara och lyssna på deras tuggande 😔. Saknar dom så mycket, älskade Texa och Amarone ❤️!
Samtidigt får jag tänka lite mer på mig själv nu, ha lite mer tid för mig själv, känner nu att det varit lite dåligt med det, jag känner mig lite mer avslappnad på nåt sätt. Jag har ju vetat och känt på mig att hästen/hästarna haft smärta, även Amarone, hästar bits eller hotas inte med sparkar i onödan, och ofta handlar det då om smärta. Så jag har ju känt mig lite stressad över det, det är så jobbigt att gå och inte veta hur hästarna egentligen mår. Och tänk så rätt jag hade och har haft med dessa två och de andra hästarna jag haft 😏.
Jag har ju våra tre hundar och hönsen som får lite extra omvårdnad nu, och mig själv förstås 🥰.
Man kan ju vara Skörstark, dvs Stark 🏋️♂️ ena dagen och dagen efter så skör 😔 så man skulle vilja lägga sig under en sten som man kan läsa i boken ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja ligga under en sten, i varje fall under en filt och bara vara. Känner mig helt avslagen efter onsdagens hemska upplevelse 😔. Kände mig stark i fm när min son kom och hälsade på, han har ju flyttat till Malmö. Så skönt att träffa honom och prata med honom. Vi åt lunch, sedan åkte vi ner till ett galleri och tittade på min systers fina foton 😊. Sedan åkte vi hem och fikade hos henne, vi hade intressanta samtal om allt från himmel och jord, bl a om familj och barn 😊.
Sedan skjutsade Kristoffer hem mig och min man, och vi bestämde att vi skulle ses på tisdag igen, vi ska skapa lite i lera, dreja bland annat 😊❤️.
Och nu ligger jag i soffan under en filt och är jättetrött, känns som jag inte riktigt har hunnit fått sörja mina hästar, det kommer såna ledsenhetkänslor emellanåt 😔❤️.
Då har det skett, Texa och Amarone finns inte längre här hemma 😥, så himla tomt 😥❤️. Jag har inte orkat ta tag i sista mockningen än 😔. Om hon hade blivit röntgad i både ben och rygg för flera år sedan hade jag inte behövt tagit tag i detta hemska. Det är ju inte första gången jag köpt/fått hit hästar med skador som jag fått tagit bort på grund av tidigare ägare som inte varit uppmärksamma på hästar som haft smärtor av olika anledningar. Freja borde jag ha besiktat innan jag köpte då hon var endast 1,5 år, de andra var äldre fd travare som var mellan 10-13 år.
Men nu har jag bestämt att det blir inga fler hästar, jag orkar inte med sånt här längre 😥.
