Ibland när jag och min man t ex åker bil, om vi bara t ex ska åka till våra delägarhästar som finns ca 2,5 kilometer från oss, kanske jag ser någonting, något som jag inte skulle göra eller ha. Då kan jag säga det högt, och vi är ju rätt olika jag och min man när det gäller t ex bilkörning och hänsyn. Jag kör försiktigt om jag vet om det bor en katt i ett hus efter vägen, men min man han kör på, eller om det kommer någon och går på grusvägen där vi bor, då kör han fort nästan ända fram där de går så man ser hur de blir lite oroliga vart de ska gå. Eller på Ica-parkeringen går det lite väl fort ibland. Så då säger jag ”kan du lugna ner dig lite?” och då blir jag tjatig. Och på tal om när vi har hästar i transporten sitter jag som på nålar, bromssträcka, vad är det??? Nu gnäller jag, men i bilen måste jag bita mig i tungan många gånger. Jag kollar in, kollar in och kollar och känner in allt. Så jobbigt när man är två helt olika personer när den ena är fruktansvärt högkänslig och den andra bryr sig inte om vad andra tycker 😏. Jag kan vara lite fartkänslig, men om jag hade en man som var farträdd skulle jag ta det lugnt, inte bli irriterad när han kommenterade om det. Men jag är ju högkänslig och han helt det motsatta så…..vad gör man?
Just ja, tänka högt 😄. Ibland säger jag ju saker högt, ser saker som jag reflekterar över och analyserar, detaljer som andra kanske inte ens lägger märke till. Jag har så svårt att komma på exempel eftersom jag ser och analyserar så mycket. Det kan ibland låta som gnäll när jag säger det högt, men det är bara iakttagelser som jag säger högt ibland, saker som ”vanliga” personer antagligen inte bryr sig om. Jag kan ju bara tänka det, inte säga det högt, varför? Sen ångrar jag varför jag sagt det för det blir jobbigt att förklara varför jag sa så 😏.
