Ställer för höga krav på mig själv.

Just nu är det väldigt mycket som påverkar mig, jag känner lite av hur jag alltid varit som person. Jag har en stark empati, känner in så mycket, har fortfarande kvar känslan om mig själv att jag gör mycket för andras skull, det sitter som berget i mig. Just nu tänker jag mycket på våra delägarhästar, att jag inte orkar så mycket, men samtidigt så behöver jag ju inte känna dåligt samvete för det då vi endast är med på 35 procent. Min man tränar den ena av de två, vi sköter hästarna när huvudägaren är på semester, helgresor, tar in på kvällar om de ska bort, jag är där och borstar ibland på kvällarna, åker och mockar någon gång ibland fast ägaren är hemma. Men jag känner mig som att jag inte bryr mig tillräckligt ändå, älskar dessa hästar ❤️. Min man är alltid med vid veterinärbesök och jag och min man har åkt själva ett par gånger med hästarna. Ändå känner jag mig otillräcklig, jag vill vara med hästarna mer men det är inte samma sak där som att ha hästarna hemma då jag gick ut varje kväll och bara var med dom, kunde sitta där ute länge och känna in atmosfären. 

Vi var delägare förut med samma procent på Texa, hästen jag hade hemma nu sist. Henne skötte huvudägaren om helt, vi var med på lopp och jag var med och gjorde iordning henne inför varje lopp. Jag åkte med till veterinär, det gjorde jag 🙂, men det var inte samma engagemang då som nu. Jag tror mycket beror på att min man är mer engagerad nu då han är med och lägger upp träningarna och tränar 🙂.

Varför jag känner mig otillräcklig med dessa hästar vet jag inte 🤔??

Olle bodde hos oss från det att han var 1 månad tills han var 5 månader. Jag tränade mycket med honom för framtiden 🥰.

Här är vi med Olle Fri efter segern på Fornaboda.

Känt mycket!

Jag har känt mycket i en vecka, det känns som jag är extra känslig (som vanligt 😄). Samtidigt har jag känt mig väldigt stark och framåt när jag inte är hemma, funderar på om det är något i huset jag känner av 🤔, det har ju hänt förut? Eller känner jag av min hund eller min man, Vizzla, vår hund, har löpt och är lite låg och trött just nu, de kan ju bli det av alla hormoner som hos oss människor. Eller så får jag rensa huset igen 🤔. 

Det är jobbiga känslor när det gäller min far också som blivit dement, det har varit extra snurrigt nu ett tag, väldigt oroligt för honom har jag märkt speciellt idag när det ska hända nåt. Vi skulle besikta hans bil och det snurrade till väldigt för honom om just det. Tycker så synd om honom, han frågade mig om det inte finns någon medicin mot demens 😔. Jag ser på hans ögon hur orolig han blir när han glömmer hela tiden, och då skrattar han samtidigt 😏. Demens är verkligen anhörigas sjukdom också, det är så jobbigt att se pappa som varit framgångsrik företagare hamna i demens och inte ens kommer ihåg vad det är för år eller månad 😔.

Just nu jobbar jag inte mycket,  förra veckan jobbade jag ingenting alls, kände mig dimmig och ofokuserad i hjärnan så jag kände att jag behövde vara ledig.

Extra Känslosam idag.

Det har varit lite tufft känslomässigt ett par dagar, jag saknar mina hundar Rollo och Ivar så mycket emellanåt, känslan att inte få träffa dem något mer är jobbig. Jag kan fortfarande känna hur de känns att hålla i, Ivars runda kropp och Rollos päls och hans doft. De sov alltid hos mig, det är så tomt 😥. 

Jag saknar även Amarone och Texa ❤️, saknar kvällarna när jag gick ut och borstade dom, ibland var jag bara där, lyssnade på deras tuggande då de ibland inte var på humör för att bli borstade. Dessa damer hade en egen vilja, vilket jag tror idag det mesta berodde på smärta. 

Min lilla Lisa finns även hon i mina tankar, vår katt som fick giftstruma och blev dålig till slut så hon fick somna in, en riktigt duktig jägare var hon 🥰.

Jag har även haft mer ont i kroppen, det sitter mycket runt knäna, axlar/nacke och händerna just nu. Det har gett mig huvudvärk också och trötthet. Detta kan ju göra mig extra sårbar också, att inte kunna huka sig ner när man håller på med trädgården t ex börjar bli jobbigt, känner mig fruktansvärt stel i kroppen just nu, och mina händer känns som dasslock just nu i samband med stelheten i händerna 😏. 

Det är mycket nu, dessutom har pappa blivit dement, det är verkligen "de anhörigas sjukdom" 😒.

Min magont borta

 Jag har haft problem med magen i flera månader, magkatarr med sura uppstötningar, vaknat ibland på natten och satt magsyra i halsen, dvs i fel strupe så jag tror jag ska kvävas. Det märkliga är att en av mina hundar, Rollo, hade reflux också med sura uppstötningar. Nu när inte Rollo finns längre har magproblemet slutat på mig, inte ont i magen och inga sura uppstötningar eller sätter magsyra i halsen på natten. Det är inte första gången det händer att jag får samma symtom som mina djur har och som försvinner när djuret fått somna in. Jag hade för en del år sedan en gammal häst som fick fång, och samtidigt hade jag så ont i mina fötter. När han sedan fick somna in försvann smärtan i mina fötter. Det kan väl inte bara vara tillfällen??

Så ledsen

I natt har jag inte sovit många timmar, klocka halv 4 på morgonen hade jag inte somnat än. Men efter ett tag måste jag ha somnat då jag vaknade kl 9.55. Jag var så ledsen när jag vaknade ensam i sängen, Ivar och Rollo var ju inte där, och deras tassande följde mig inte ner till köket 😥. Trodde inte jag skulle bli så fruktansvärt ledsen, försöker tänka på att det är för deras bästa, men jag tänker hela tiden på att de ligger under jorden och inte här inne hos oss i huset där de borde vara 😥. Deras mjuka varma kroppar när man kramade dem kan jag känna när jag tänker på dom. När de sitter med mig på kökssoffan vid frukosten. I morse kändes det som de låg bakom min rygg på soffan, men där var de ju inte 😥. 

Idag tog jag en promenad med Vizzla, det blev en lång promenad på ca 1,5 timme, då känns det bra, eller när jag tog bilen till affären i kväll och pratade med någon glömde jag bort det sorgliga för en stund. Det kommer nog ta en stund att sörja mina älskade hundar, men det får det ta ❤️.

Rollo och Ivar

 Mina älskade hundar, Rollo och Ivar finns inte längre, de fick somna in igår. Rollo har inte mått nåt bra alls på ett tag. Han har haft problem med tjocka halsmandlar och täppt näsa. Det har inte gett med sig även om han fått olika behandlingar. Hans mage har inte mått bra heller efter det och han har även fått ont i kroppen. 

Jag har ibland sagt att Rollo och Ivar borde få följa med varandra när de blir gamla, och nu blev det så 😥. Ivar har gått på kontroller pga hans ögon har blivit gråa och nu de sista dagarna innan de fick somna in hade det vänstra blivit gråare och även börjat fått grått gegga i. Han har även patellaupphakningar i vänster knä och artros så han har inte varit så pigg på promenad den sista tiden. Så han fick somna in tillsammans med Rollo. Ivar blev 11 år i februari och Rollo fyllde 10 år i december.

Jag saknar dom fruktansvärt, så tomt, de sov i min säng, var alltid där jag var 😥❤️.

Jobbigt att vara så inkännande.

Jag har två hundar som börjar bli till åren, Ivar 11 år 18 februari och Rollo som blev 10 år 4 december. Rollo har haft problem med tjocka halsmandlar, och några tänder. Nu visade det sig att han har en tandsjukdom som gör att tänderna förstörs. Så jag kommer få åka och röntga dom var sjätte månad. Igår fick de dra ut en tand, så nu går han på smärtstillande. Sedan har han haft lång gom, men det har blivit bättre då han gått på inflammationshämmande i 4 veckor, så han behöver inte opereras, vilket de trodde han skulle behöva görs. Jag har även fått recept på kortison som han ska få för att minska de tjocka halsmandlarna. Men det är mycket biverkningar på kortison så jag blir lite tveksam. Jag löste i en jakttidning om halsinflammation, en veterinär skrev att det går att bota med inflammationshämmande medicin som han får nu. Jag ska ringa och prata med Rollos veterinär. 

Det värsta är att jag går och kollar in Rollo hela tiden, hur mår han? Alla problem han har nu kan ha med varandra att göra. Tandproblemet kan göra att halsmandlarna blir tjocka bland annat.  Jag tycker han ser ledsen ut, han vill vara där jag är, känns så jobbigt när man inte vet om han har ont och hur mycket 😔. Det är bland det värsta m djur, hur mår de, ansvaret att hjälpa dom. De behöver ju oss hela tiden, de är så beroende av oss. Att vara högkänslig med sjuka djur är sååå jobbigt, jag kan aldrig slappna av, jag blir helt slut.