Jobbigt att vara så inkännande.

Jag har två hundar som börjar bli till åren, Ivar 11 år 18 februari och Rollo som blev 10 år 4 december. Rollo har haft problem med tjocka halsmandlar, och några tänder. Nu visade det sig att han har en tandsjukdom som gör att tänderna förstörs. Så jag kommer få åka och röntga dom var sjätte månad. Igår fick de dra ut en tand, så nu går han på smärtstillande. Sedan har han haft lång gom, men det har blivit bättre då han gått på inflammationshämmande i 4 veckor, så han behöver inte opereras, vilket de trodde han skulle behöva görs. Jag har även fått recept på kortison som han ska få för att minska de tjocka halsmandlarna. Men det är mycket biverkningar på kortison så jag blir lite tveksam. Jag löste i en jakttidning om halsinflammation, en veterinär skrev att det går att bota med inflammationshämmande medicin som han får nu. Jag ska ringa och prata med Rollos veterinär. 

Det värsta är att jag går och kollar in Rollo hela tiden, hur mår han? Alla problem han har nu kan ha med varandra att göra. Tandproblemet kan göra att halsmandlarna blir tjocka bland annat.  Jag tycker han ser ledsen ut, han vill vara där jag är, känns så jobbigt när man inte vet om han har ont och hur mycket 😔. Det är bland det värsta m djur, hur mår de, ansvaret att hjälpa dom. De behöver ju oss hela tiden, de är så beroende av oss. Att vara högkänslig med sjuka djur är sååå jobbigt, jag kan aldrig slappna av, jag blir helt slut.

Jag har ett stort fotografi på mig själv sitter på väggen i mitt sovrum, jag är ca 8 år. Där i ögonen ser jag en liten ensam tjej, lite tom och trött blick. Jag förstår att jag är trött, jag var säkert väldigt dränerad på energi av all oro jag kände mig som liten, jag var orolig för det mesta. Jag var orolig i skolan, hur klasskamraterna var när jag kom till skolan på morgonen, hur mamma mådde där hemma, rädd för att bli osams med någon, jag var jätte konflikträdd.  Varje morgon hade jag ont i magen när jag skulle till skolan. Hade det varit idag hade jag nog säkert varit en "hemmasittare". Skolan var en pina från lekskolan till nian. Jag kollade in allt runt mig, sög i mig allt, ville bara hem. Ibland gick jag och gömde mig i grannens uthus på morgonen och gick hem efter ett tag och sa till mamma att jag var sjuk. Ibland gömde jag mig hela dagen där. Helt sjukt nu när jag tänker hur det var. Jag hatade verkligen skolan. Och när jag mådde så så blev ju betygen därefter eftersom jag inte kunde fokusera på skolan när jag var där. 

Sen när jag som vuxen läste på universitetet fick jättebra betyg, till och med blev klassetta i en kurs, det säger ju mycket. 

Förstår inte varför jag inte fick hjälp med mig själv när jag gick i skolan??

Stockholm

Igår åkte jag, min syster och bror m respektive till Stockholm, vi skulle fira brorsan som fyllt 60 år. Jättetrevligt med besök på Norra brunn, jättekul var det med bland annat "Ankan" Johansson. Men, jag blir helt dränerad av att vara i Stockholm, tycker bara jag ser en massa hundar och andra djur som mår dåligt i folkmassorna 😭. Men det är det ju inte säkert de gör, men jag tror ju det så klart. Jag vill bara blunda hela tiden, vill inte se hundar som trängs, blir skaffade på i trängseln och alla ljud. 

När det var dags att åka hem sa syrran "nu ser du lite mer avslappnad ut". Vadå sa jag? "Tycker du har sett lite lidande ut" 😅. Ja, Stockholm är inte min grej, även om vi också har haft det kul på Norra brunn och trevligt 🙂. 

Så nu ligger jag hemma i min älskade säng med hundarna omkring mig och bara njuter 🥰.

Det har verkligen tagit tid att ställa om sig att inte ha några hästar att ta hand om dagligen, nu börjar jag kunna släppa de dagliga rutinerna. Det har känts väldigt konstigt att inte gå ut till hästarna kl 7 på morgnarna och ge dem frukost, att inte se dom i hagen, att inte mocka deras boxar, att inte kunna gå ut och borsta dom och bara stå med dom och bara vara och lyssna på deras tuggande 😔. Saknar dom så mycket, älskade Texa och Amarone ❤️!

Samtidigt får jag tänka lite mer på mig själv nu, ha lite mer tid för mig själv, känner nu att det varit lite dåligt med det, jag känner mig lite mer avslappnad på nåt sätt. Jag har ju vetat och känt på mig att hästen/hästarna haft smärta, även Amarone, hästar bits eller hotas inte med sparkar i onödan, och ofta handlar det då om smärta. Så jag har ju känt mig lite stressad över det, det är så jobbigt att gå och inte veta hur hästarna egentligen mår. Och tänk så rätt jag hade och har haft med dessa två och de andra hästarna jag haft 😏. 

Jag har ju våra tre hundar och hönsen som får lite extra omvårdnad nu, och mig själv förstås 🥰. 

SKÖRstark

Man kan ju vara Skörstark, dvs Stark 🏋️‍♂️ ena dagen och dagen efter så skör 😔 så man skulle vilja lägga sig under en sten som man kan läsa i boken ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja ligga under en sten, i varje fall under en filt och bara vara. Känner mig helt avslagen efter onsdagens hemska upplevelse 😔. Kände mig stark i fm när min son kom och hälsade på, han har ju flyttat till Malmö. Så skönt att träffa honom och prata med honom. Vi åt lunch, sedan åkte vi ner till ett galleri och tittade på min systers fina foton 😊. Sedan åkte vi hem och fikade hos henne, vi hade intressanta samtal om allt från himmel och jord, bl a om  familj och barn 😊. 

Sedan skjutsade Kristoffer hem mig och min man, och vi bestämde att vi skulle ses på tisdag igen, vi ska skapa lite i lera, dreja bland annat 😊❤️.

Och nu ligger jag i soffan under en filt och är jättetrött, känns som jag inte riktigt har hunnit fått sörja mina hästar, det kommer såna ledsenhetkänslor emellanåt 😔❤️.

https://youtu.be/-LC-aCjs32M?si=vKLIH5z4v3LRY0l

De två sista minuterna förklarar Hansen så bra 🥰!

Texa och Amarone

Då har det skett, Texa och Amarone finns inte längre här hemma 😥, så himla tomt 😥❤️. Jag har inte orkat ta tag i sista mockningen än 😔. Om hon hade blivit röntgad i både ben och rygg för flera år sedan hade jag inte behövt tagit tag i detta hemska. Det är ju inte första gången jag köpt/fått hit hästar med skador som jag fått tagit bort på grund av tidigare ägare som inte varit uppmärksamma på hästar som haft smärtor av olika anledningar. Freja borde jag ha besiktat innan jag köpte då hon var endast 1,5 år, de andra var äldre fd travare som var mellan 10-13 år. 

Men nu har jag bestämt att det blir inga fler hästar, jag orkar inte med sånt här längre 😥. 

Texa

Som jag säkert redan skrivit om så köpte jag Texa, min häst, av vår fd travtränare. Vi har varit delägare i henne när hon var aktiv travhäst för ca 7 år sedan. Hon fick sluta sin karriär pga skada i ryggen och hon hade redan då blivit behandlad i hasen. Jag köpte henne för travtränaren ringde till mig och sa att hon skulle lägga ut henne till försäljning som ridhäst. Jag visste ju att hon hade ont i ryggen så jag tyckte det var fel att sälja henne som ridhäst så jag köpte henne. Jag som aldrig skulle köpa någon mer häst då jag bara har haft hästar med smärta av olika slag. Jag har inte gjort besiktning på hästarna pg a att jag fick en häst som skulle vara körsällskap till min häst som hade Kissing spine, alltså två hästar med smärta, sällskapet, Kitty, hade stora tandfel så hon kunde inte äta ordentligt. 

Texa har fått behandlingar av equiterapeut några gånger och hon sa sista gången ”inte konstigt du har ont Texa som du ser ut”, dvs hennes kroppsbyggnad. Texa har varit svår att sko vänstra bakbenet så vi förstod ju att det var ryggen som var felet, eller hasen som hade en stor galla.

Så i torsdags var jag med henne till Mälarkliniken i Örebro. Jag hade sagt till vid tidsbokningen att jag ville göra röntgen på henne. De gjorde böjprov först, men som jag känner Texa så blir hon att springa så fint både vid böjprovet och longeringen. Hon visade vid longeringen att hon tog kortare steg med ytterbenen.

Veterinären sa sedan att eftersom hon såg bra ut vid böjprovet skulle det nog inte visa nåt på röntgen heller, men jag stod på mig. 

Sen kom veterinären och sa att de hittat lite grejer i varje fall:

Diagnosen blev Dålig rörlighet i ryggen pga täta tornutskott (kissing spines) och hon har artrit i haserna. De hittade lösa benbitar högt upp i griffelbenet, vid hasleden höger ben.. Hon har en skada strax under manken på utskotten, de trodde hon fått en kraftig smäll där så rida var förstås uteslutet. Vänster has var värst av artrit men även höger men inte lika mycket än så länge. Någonting syntes även på frambenen då hon longerades, kanske artrit även där i kotorna? Det var en del som sagt.

Tur hon inte blev såld, hon kanske blev en vandringspokal 😏. Så jag har nu bestämt att även hon får gå över på andra sidan bron, min fina Texa, kommer bli så jobbigt 😔❤️.

Jag förstod ju när jag köpte henne att det skulle ske efter inte så lång tid. Även jag har ju egentligen för ont i kroppen för att ha häst, därför jag bestämde förut att inte ha någon mer 😔.

Pratade idag med Texas mamma och sällskap Amarones ägare, hon som även är Texas fd ägare om detta, frågade henne vad hon skulle göra med Amarone eftersom jag inte kommer skaffa någon ny häst  när Texa är borta. Hon skulle ta bort henne då, hon blir 20 år i januari och även var svår att få dräktig sista gången. Då erbjöd jag mig att ta hand om det, vill inte att hon blir skickad till nåt slakteri. Så jag kommer ringa Stephan Ström som har Trotjänaravlivning i Örebro, han tog bort våra två sista hästar Kitty och Freja, sån fin empatisk person, han är fantastisk med både människa och djur när sista tiden är inne för våra hästar ❤️. Dessutom sa hon jag köpte Texa av att hon har ju ont i ryggen, varför vill man då sälja den ????