Igår jobbade jag kväll, har börjat igen som timvikarie på äldreomsorgen. Jag behöver göra något, mår ju inte bra att bara gå hemma. Tänk om jag kunde få ett halvtidsjobb i ett stall, vilken dröm.
 Igår ringde även en kvinnlig person från försäkringskassan, jag blev nämligen sjukskriven en månad i somras, behövde vila från all stress, var så stressad och uppe i varv så jag sov i genomsnitt 3 timmar per natt, och så höll jag pä hela dagarna. Hjärnan var på högvarv. Hon visste inte hur det skulle bli, om jag får ersättning, läkarna hade skrivit olika i utlåtandet. Den första läkaren hade jag svårt att förstå, han fick upprepa sig flera gånger eftersom jag inte förstod vad han sa, och han verksde ha missuppfattat mig också. Han skrev att jag var låg och hade depression, viljet inte stämde, jag var ju tvärtom. Jag var uppe i varv så jag blev helt slut i både kropp och huvud. Jag förstår att försäkringskassan undrar....
Men vilken underbar person som ringde, hon var den första empatiska och ödmjukaste person jag pratat med från försäkringskassan någon gång...synd att hon inte var min kontaktperson bara, hon ringde bara och talade om att det skulle ta lite tid med allt.