Hästarna

 Hästarna har fått varit utan mina kvällsborstningar de två veckor som jag socialisera Sune, men i förrgår var jag där 🥰🐎.

Amazing Friends

Min massör och jag pratar mycket om djur när jag blir masserad. Hon berättade att hon adopterat hundar från Amazing Friends, de hjälper hundar från bl a Rumänien. Jag blev nyfiken och gick in och kollade på deras hemsida. Där fick jag syn på en 11-årig liten kille som var så lik Rollo. Jag fastnade direkt och kollade då och då på hemsidan. Efter 2 veckor gick jag in och tittade igen och han fanns kvar och hade då även kommit till Sverige, till Flen och bodde hos en jourfamilj. Jag blev jättesugen och pratade med min man om det och han gick med på det. Jag skrev en intresseanmälan på Sune som han hette. Det tog ca 1 vecka innan de hörde av sig. 

När de ringde var det för att säga att jourfamiljen tyckte så mycket om honom så damen där ville ha honom. Jag blev lite besviken men det gick ju inte att göra något åt det. Men tjejen som ringde frågade om jag kunde tänka mig att göra en telefonintervju ifall jag skulle vara intresserad av att adoptera någon annan av deras hundar. Det gjorde vi och jag blev godkänd. Sen tog det en dag och de ringde och sa att jourfamiljen ändrat sig, jag fick adoptera Sune om jag ville. Så klart jag ville. Samma dag följde min yngsta dotter med till Flen och hämtade Sune.

Sune var förstås rädd och osäker första dagarna, han kom bra överens med både hunden Vizzla och katten Simon ❤️. Nu har det gått 2 veckor och han börjar bli mer och mer hemtam. Men att bli adopterad från ett shelter och vara 11 år tar på krafterna och han sover nu väldigt mycket. Jag var och gjorde en seniorkoll i måndags och alla blodprover var normala och bra hjärta ❤️. Nu behöver han bara ta det lugnt, det kan ta 6-12 månader innan han blir riktigt sig själv.

Hästarna

Ikväll åkte jag till stallet, jag har börjat borsta hästarna på kvällen innan träning. Jag får avslappning och hästarna får lite ompyssling och ibland avslappning. Dom har verkligen olika personligheter, det har jag nog skrivit om förut. Rio tycker jag är en känslig häst, som mig 😄. Olle är en cool rödtott, lite het när det gäller men otroligt lugn och snäll när man håller på med honom, man kan ta överallt på honom utan att han bryr sig. Kanske kan det bero på att jag grejade mycket med honom som föl, men det vet man ju inte, han hade väldigt bra självförtroende direkt som liten. Han kunde vara långt bort från sin mamma i hagen utan att bli orolig ❤️. Power of Love är en stor kille, vill pilla på allt, man vet aldrig när man kan få ett finger mellan hans tänder eller bli upplyft i jackan (har blivit det en gång 😆). Han gör det inte för att vara elak.

Så skönt att vara med dom, och jag pratar med dom hela tiden ❤️, och dom lyssnar (tror jag😄).

Jag tog och bakade bröd när jag kom hem, det var längesen.

Ställer för höga krav på mig själv.

Just nu är det väldigt mycket som påverkar mig, jag känner lite av hur jag alltid varit som person. Jag har en stark empati, känner in så mycket, har fortfarande kvar känslan om mig själv att jag gör mycket för andras skull, det sitter som berget i mig. Just nu tänker jag mycket på våra delägarhästar, att jag inte orkar så mycket, men samtidigt så behöver jag ju inte känna dåligt samvete för det då vi endast är med på 35 procent. Min man tränar den ena av de två, vi sköter hästarna när huvudägaren är på semester, helgresor, tar in på kvällar om de ska bort, jag är där och borstar ibland på kvällarna, åker och mockar någon gång ibland fast ägaren är hemma. Men jag känner mig som att jag inte bryr mig tillräckligt ändå, älskar dessa hästar ❤️. Min man är alltid med vid veterinärbesök och jag och min man har åkt själva ett par gånger med hästarna. Ändå känner jag mig otillräcklig, jag vill vara med hästarna mer men det är inte samma sak där som att ha hästarna hemma då jag gick ut varje kväll och bara var med dom, kunde sitta där ute länge och känna in atmosfären. 

Vi var delägare förut med samma procent på Texa, hästen jag hade hemma nu sist. Henne skötte huvudägaren om helt, vi var med på lopp och jag var med och gjorde iordning henne inför varje lopp. Jag åkte med till veterinär, det gjorde jag 🙂, men det var inte samma engagemang då som nu. Jag tror mycket beror på att min man är mer engagerad nu då han är med och lägger upp träningarna och tränar 🙂.

Varför jag känner mig otillräcklig med dessa hästar vet jag inte 🤔??

Olle bodde hos oss från det att han var 1 månad tills han var 5 månader. Jag tränade mycket med honom för framtiden 🥰.

Här är vi med Olle Fri efter segern på Fornaboda.

Känt mycket!

Jag har känt mycket i en vecka, det känns som jag är extra känslig (som vanligt 😄). Samtidigt har jag känt mig väldigt stark och framåt när jag inte är hemma, funderar på om det är något i huset jag känner av 🤔, det har ju hänt förut? Eller känner jag av min hund eller min man, Vizzla, vår hund, har löpt och är lite låg och trött just nu, de kan ju bli det av alla hormoner som hos oss människor. Eller så får jag rensa huset igen 🤔. 

Det är jobbiga känslor när det gäller min far också som blivit dement, det har varit extra snurrigt nu ett tag, väldigt oroligt för honom har jag märkt speciellt idag när det ska hända nåt. Vi skulle besikta hans bil och det snurrade till väldigt för honom om just det. Tycker så synd om honom, han frågade mig om det inte finns någon medicin mot demens 😔. Jag ser på hans ögon hur orolig han blir när han glömmer hela tiden, och då skrattar han samtidigt 😏. Demens är verkligen anhörigas sjukdom också, det är så jobbigt att se pappa som varit framgångsrik företagare hamna i demens och inte ens kommer ihåg vad det är för år eller månad 😔.

Just nu jobbar jag inte mycket,  förra veckan jobbade jag ingenting alls, kände mig dimmig och ofokuserad i hjärnan så jag kände att jag behövde vara ledig.

Extra Känslosam idag.

Det har varit lite tufft känslomässigt ett par dagar, jag saknar mina hundar Rollo och Ivar så mycket emellanåt, känslan att inte få träffa dem något mer är jobbig. Jag kan fortfarande känna hur de känns att hålla i, Ivars runda kropp och Rollos päls och hans doft. De sov alltid hos mig, det är så tomt 😥. 

Jag saknar även Amarone och Texa ❤️, saknar kvällarna när jag gick ut och borstade dom, ibland var jag bara där, lyssnade på deras tuggande då de ibland inte var på humör för att bli borstade. Dessa damer hade en egen vilja, vilket jag tror idag det mesta berodde på smärta. 

Min lilla Lisa finns även hon i mina tankar, vår katt som fick giftstruma och blev dålig till slut så hon fick somna in, en riktigt duktig jägare var hon 🥰.

Jag har även haft mer ont i kroppen, det sitter mycket runt knäna, axlar/nacke och händerna just nu. Det har gett mig huvudvärk också och trötthet. Detta kan ju göra mig extra sårbar också, att inte kunna huka sig ner när man håller på med trädgården t ex börjar bli jobbigt, känner mig fruktansvärt stel i kroppen just nu, och mina händer känns som dasslock just nu i samband med stelheten i händerna 😏. 

Det är mycket nu, dessutom har pappa blivit dement, det är verkligen "de anhörigas sjukdom" 😒.

Min magont borta

 Jag har haft problem med magen i flera månader, magkatarr med sura uppstötningar, vaknat ibland på natten och satt magsyra i halsen, dvs i fel strupe så jag tror jag ska kvävas. Det märkliga är att en av mina hundar, Rollo, hade reflux också med sura uppstötningar. Nu när inte Rollo finns längre har magproblemet slutat på mig, inte ont i magen och inga sura uppstötningar eller sätter magsyra i halsen på natten. Det är inte första gången det händer att jag får samma symtom som mina djur har och som försvinner när djuret fått somna in. Jag hade för en del år sedan en gammal häst som fick fång, och samtidigt hade jag så ont i mina fötter. När han sedan fick somna in försvann smärtan i mina fötter. Det kan väl inte bara vara tillfällen??