En promenad i kylan

Idag tog jag och mina hundar en promenad i kylan, det var ca -20 grader när vi gick hemifrån.

Tog med mig kameran för att visa den fina väg vi går, och vad fint det egentligen är i Frövi. Jag är ingen mästerfotograf och inte är det lätt att ta kort när hundarna vill röra sig hela tiden, har nämligen dom fast runt midjan i ett sele :-).

JULAFTON

Åh vilken dag!
Ut med hundarna på morgonen, sedan frukost med maken. Mina yngsta ska iväg till sin pappa på julfrukost. Min äldsta dotter är hemma hela dagen med sin familj i sitt nya hus, mycket ska göras där innan hennes styvbarn kommer i morgon.
Min mamma, syster med familj, bror, pappa och mina 2 yngsta barn kommer och äter julmat, jättetrevligt, Melker sjunger en sång för oss, "Goder morgon". Vi kollar på Kalle Ankas jul. Sedan ringer min syster, de har helt plötsligt ingen tomte. Ingen vill vara så jag ställer upp, fegisar :-))!!
Pappa skjutsar mig till syrran, där har de lagt ut tomtekläder och julklappar i pannrummet. Jag smyger sedan ut i mörkret, knackar på fönstret till vardagsrummet, de ser mig. Går till ytterdörren och möts av min syster som öppnar dörren. Jag kliver in, säger att jag är så hes efter alla turer. Melker blir rädd,springer upp i trappen. Jag blir väl bemött, alla barnen välkomnar mig, tomten. Hes som jag är får jag snabbt hjälp av Maja att läsa på paketen. Eftersom jag är så hes så får jag något varmt att dricka av värdinnan Marie, samtidigt som jag blir fotogtaferad av alla barnen vid julgranen. Försvinner sedan ut i kvällen...

Känt mig tråkig!!

Fy vad jag har känt mig tråkig i ett par veckor, tom i skallen och konstig, känts som jag inte riktigt har varit med i gamet. Man blir lite fundersam vad som håller på att hända. MEN, några dagars motion i snön har gjort susen, tänk vad motion kan göra med endorfinerna. Jag är alltså beroende av motion, direkt som jag slutar ta långa promenader så mår jag pyton, hm.

Idag blir det att ta tag i det som jag inte har haft lust till tidigare, göra julgodis, tvätta mm. Sedan ska jag ner till Linda och klippa mig, det brukar pigga upp också :-)). Kanske blir det en tur till Vilmas i Linde och köpa mig nåt snyggt till julafton, och kanske en sväng in till bolaget och köpa lite glögg.

SÅ:

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR ALLA!!

Var på Winnerbäck lördag den 12:e december, en recension från Na..

Lars Winnerbäck Conventum Arena, 12/12

De första fyrtio minuterna av den här spelningen är Lars Winnerbäck allt det där jag var rädd att han skulle vara; en vemodig ljudvägg av rock. Inte ens bredbent rock (bredbent rock är spelglad rock), bara oformlig och oinspirerad rock. Lars Winnerbäck har vid ett flertal tillfällen visat på en musikalisk bredd där han utmanat sig själv att hitta nya vägar, men rollen som liveartist har han inte arbetat med ens i närheten av lika nyfiket.


Han talar knappt till oss de där fyrtio minuterna. Han framstår som sorgsen, nästan ledsen. Som att han bjudit hit oss att lyssna på samma sätt som en kompis bjuder med dig på en öl när han eller hon mår ovanligt dåligt. Tack för att ni är här, det behövde jag. Typ.

När han i följd sedan gör ”Lång dag” och en mycket stark version av ”Varning för ras” tänker jag att nu händer det; nu bryter han ihop. Lämnar scenen i tårar och får en offentlig person lika omdebatterad och privatlivsexploaterad som hans förlaga Ulf Lundell var under 80-talet.
Konserten byter lyckligtvis karaktär. Ensam med en distad Telecaster (ett i sammanhanget så väntat gitarrval att det egentligen bara är gulligt) gör Lars Winnerbäck ”Hugger i sten”, som tillsammans med den fantastiska publiken i en fullsatt Conventum Arena blir till en grandios uppvisning i livsbejakande allsång.
Efter det dyker det absolut upp ytterligare inslag av oformlig rock, men de riktigt fina och minnesvärda inslagen blir desto fler.

Winnerbäcks kapacitet som låtskrivare för rockorkester gör sig bäst i ”Solen i ögonen”, ”Kom ihåg mig” och ”I Stockholm”, som alla görs i kompetenta men inte särskilt intensitetssprakande versioner.
Ändå är det i avskalad eller nedbantad variant som Winnerbäck kommer närmast publiken. Med enbart ett studsigt piano bakom sig ger han oss en känslig version av singeln ”Elden”.
Och finaste stunden är i ”Om du lämnade mig nu”, där Anna Stadling och Winnerbäck går in och ut ur en ljuskälla för att ta sig genom en av de starkaste duetter som kommit på svenska de senaste åren.
Tusentals personer lyssnar andaktsfullt, som om varje besökare i publiken får låten personligt tillägnad. Ett imponerande konsertögonblick.

Skrivet av: Joakim Johansson

Vår sångerska i släkten..

I kväll var min systers dotter med i Lucköppningen utanför Lindesbergs hotell, med sig hade hon Alva Gunnarsson. Jätteduktiga!!

Masserar och masserar.....

Då har jag nog hittat min grej förhoppningsvis, masserar och det känns så bra, allt flyter. Är ju inne på testarstadiet än, tränar och masserar på olika trevliga människor, jättekul.!
Synd bara att min lilla stuga fortfarande är utan el, får dra ström från uthusen så länge, blir lite kallt emellanåt eftersom jag bara har ett element där inne. När det var som kallast nu så fick jag sätta på kupévärmaren, lite tråkigt när det brummar, men vad gör man? Eldar värmeljus i massor, de håller värmen rätt bra och så blir jag varm så jag alstrar nog en hel del värme :-).
I januari sätter jag igång på riktigt, F-skattesedeln kommer någon gång i början på året och ska då även bli medlem i Svenska Terapeutklubben.