När lär man sig....

Undrar när man kan börja slappna av och inte fundera så mycket på vad andra tycker och tänker, jag tänker hela tiden på att jag är mindre än alla andra på något konstigt sätt. Det känns som jag måste få ett gillande av den andre jag till exempel umgås med, eller ska man säga att det jag gör måste vara okej för den andre, precis som om jag är mindre värd än vad den andra är, att den andre är en vuxen person och jag ett litet barn. Visst är det konstigt, eller är det en vanlig tanke? Nej, det tror jag verkligen inte. Jag förstår ju att det har med självkänslan att göra.
Jag vet inte hur jag ska få dessa tankar att sluta, för de kommer helt automatiskt för mig?
Jag är 50 år och borde veta bättre. Jag blir förbannad på mig själv, väx upp Ann-sofie och ta makten över ditt liv, ingen ska stå över dig, du är en stark och en egen individ som älskar dig själv :-). Du är lika mycket värd som alla andra runt dig!!

!!

Magsjuka och tvångshandlingar....

Jag fick magsjuka igår natt, det har jag inte haft på många många år. Jag låg på toaletten mest hela natten, har till och med blåmärken på knäna :-). Morgonen blev jobbig när jag skulle ta ut hästarna, jag hann bara få ut ena hästen då jag kräktes, jag hoppas ingen såg för då kanske dom tror att jag var bakfull eller nåt :-). Det jobbigaste var att jag inte kunde mocka, jag brukar alltid göra det direkt jag tagit ut hästarna, det kändes inte bra i kroppen. Jag är sån så jag vill göra allt på en gång så jag får det gjort, jag vill inte ha saker ligga framför mig som måste göras, det ska göras på en gång, annars kan jag inte slappna av. Jag har mina grejer som jag gör i viss ordning innan jag kan slappna av och sätta mig och äta frukost. Det har blivit bättre, förr så kunde jag tex inte sätta mig ner och äta förrän jag dammsugit bort skräp från köksgolvet och lagt in all disk i diskmaskin. Nu gäller det djuren så det kan jag stå ut med :-). Men har jag fått en tanke, att det ser ut någonstans, i soffan tex, då kan jag få de gamla ideerna tillbaka, och så ser jag nästa grej och nästa, så ibland kanske jag inte äter fŗukost förrän kl. 11. Jag kan liksom inte sluta.

Men nu har jag fått rucka på alla dessa saker och det känns lite jobbigt, igår mockade min man och idag var jag helt matt så jag var lite vinglig så det blev inge mocka, får göra det ikväll. Jag skulle även ha städat min fd massagelokal igår, en ny hyresgäst skulle skriva på kontrakt i andra hand idag, men det får vi göra i morgon.

Nu ligger jag i soffan och vilar.

Behandling...

I morse åkte jag till Camilla på Cambody i Götlunda, hon är kiromassör och släpper på spänningar i min kropp. Ofta när jag kommer dit låter jag ansträngd på rösten, men det försvinner under tiden som hon behandlar mig, rätt lustigt hur det kan vara :-).
Idag hade hon lite att ta tag i som vanligt, det känns kan jag säga, men det blir bra sen. Man vet när det kommer göra lite extra ont på nåt ställe för då börjar hon prata och diskutera lite extra har jag märkt, allt för att distrahera :-). Så nu sitter jag här hemma med världens träningsvärk :-). Jag har en kota i nacken som al!tid har hamnat snett när jag kommer, den lägger hon ti!!rätta. Det är ångestkotan som Rolf kallade den, Rolf är bla. den person som hjälpte mig bort från panikångesten, och nu är det Camilla som underhå!ler det så inte mina spända muskler ska trigga igång det någon mer gång.Jag kan verkligen rekommendera Camilla på Cambody.

Sedan hem och hämta hundarna för att sedan lämna bilen på reparation hos Preem i Frövi, det är en del tvåor sen besiktningen som ska repareras och släckas. Från Preem gick jag, Roxy, Rollo och Ivar till Solliden, ett äldreboende där min svärmor bor och jag jobbar som timvikarie. Där träffade vi även min yngsta dotter som även hon jobbar där, hon passar verkligen för det yrket, ska försöka pusha henne att utbilda sig till sjuksköterska, det skulle passa henne som handen i handsken :-).

På tal om jobb så har min son hittat rätt nu, han har utbildat sig som frisör och jobbar nu på Jessies barbershop i Örebro där han både klipper och rakar, han är barberare. Han är verkligen duktig på det han gör :-). Min äldsta dotter jobbar som målare på Wadköpings måleri, ett företag som hennes sambo äger och där hon även tar hand om allt pappersjobb. Mina barn har hittat sina yrken och jag är fruktansvärt stolt över dem. Jag hoppas och tror att de tycker det är kul, att de valt det för vad de vill för sin egen skull och inte vad det förväntas av dem.

Försöka ta det lugnt...

Igår morse började jag jobbet kl. 6.45, så jag gick upp kl. 5.30, väldigt tidigt för mig som sover dåligt på nätterna. Jag skulle jobba på en avdelning på ett äldreboende som jag varit på ibland, väldigt lite. Då blir det som att börja om på nytt med rutiner, vilka som vill upp först och äta frukost bla. Som tur var är de inte så många på den avdelningen så det fixade sig rätt bra ändå :-).
Jag klarade mig igenom dagen rätt bra trots huvudvärk och extremt trött, sedan när jag kom hem skulle voffsingarna ut på en promenad, och det var tur att det var bra väder, jättesoligt och fint med lagom kallt i luften. Det blev en skön promenad. Sedan mockade jag åt hästarna, det är så avkopplande att mocka, man kommer verkligen ner i varv. Jag har torv åt mina hästar så det är enkelt och bra, ett tjockt lager som det är skönt att ligga och rulla sig i, det gör Amerone varje gång hon kommer in i boxen.
När jag var klar gick jag ut i hagen och gav hästarna ett par morötter och så stod jag med mitt för tillfället stoiga sto (pms :-)) Amerone och talade lite, vi bara stod där och hade det lugnt och skönt i solen.

 

Tidigare hade jag starka känslor att hon saknade sina gamla hagkompisar, men det har lagt sig, så jag hoppas hon inte gör det. Jag har tyckt synd om henne ett tag i början, jag har haft dåligt samvete över att jag har tagit henne ifrån dem. Sån är jag och sånt kan dränera mig totalt. Jag känner att hon är en känslig häst och jag är också känslig, så jag tror att hon känner som jag gör. Såna känslor har jag inte fått av Tulle, min fjording, han är som min man, för han spelar det ingen roll vart han bor, han mår bra vart han än är, bara han blir väl omhändertagen :-).

Meditation med häst....

Jag känner mer och mer djurens känslor känns det som, kanske beror det på att jag är mer avslappnad i längre perioder nu än förr. Är jag i ett stall kan jag känna hur en häst vill bli behandlad. Alla djur är som oss, de har egna personligheter och behöver då naturligtvis behandlas olika.
Jag är delägare i en travhäst, Texa är min foderhäst Amerones dotter och de har en gemensam personlighet, väldigt känsliga, speciellt Amerone, hon gillar inte burdusa människor och väldigt avvaktande mot nya hon möter, jag misstänker att hon är en enmanshäst. Hon är en tjej som ska behandlas varsamt. Jag märker att även Texa stressar upp sig när det är mycket på gång. Sist vi var på trav med Texa stod jag och mediterade med henne, hon somnade nästan med sulkyn bakom sig, sedan var hon jättelugn i starten och gjorde sitt bästa lopp. En trygg och balanserad häst mår bra, det är precis som med hundar, en balanserad hund är en trygg och lycklig hund. Det är som vi människor :-).
Jag borde nog utveckla det där, meditation med hästar som ska prestera på olika sätt :-)