För ca 3 veckor sedan tog jag min 2:a vaccinationsdos, det blev lång tid efter min 1:a, hela 7 månader, men det godkände de som tog sprutan. De var lite fundersamma först men så frågade den ena damen den andra vad hon tyckte och de skrev på min vaccinationslapp. Jag mådde lite konstigt 2 veckor, lite sjukdomskänsla, ont i kroppen bl a. Men nu mår jag bra 🙂.
Jag har varit lite deppig i höst/vinter, tror det beror på att hästarna är borta, saknar så klart dom men även rutinerna, morgnarna när jag tog med mig Ivar ut på morgonkiss (Rollo sover då 😁) och först gav Kitty och Kalle morötter och lite hö innan de blev utsläppt i hagen. Sedan kvällsproceduren med fodring, hovkratsning och lite borstning. Bara att få klia och prata med dom gav ju så mycket, kan känna i händerna fortfarande hur det kändes när man tog på hästarna 😌❤. Sedan tömkörningen, ridningen (väldigt sällan på senare tid) och körningen var ju så kul. Man skulle ju kunna tycka att det bara är att skaffa ny häst, men jag törs nog inte. I såna fall blir det en riktigt noga besiktning och en häst som är tålig typ Haflinger 🙂. Men det tål att tänkas på. Nu känner jag att det börjar ljusna, det var nog inte bara hästarna, corona och arbetslöshet gör nog sitt till också. Men hästarna är nog det värsta. Jag har alltid haft väldig separationsångest ända sedan jag var liten, kan nog ha att göra med min hsp-personlighet, känner av så mycket. En av hästarna finns ju kvar, finns hos sin ägare då jag var fodervärd åt Kalle, saknar honom väldigt mycket.
Men nu ska jag söka jobb 🙂, funderar även på att gå en kurs i hästmassage. Börjar jag som hästmassör får jag ju hålla på med hästar och hjälpa dom. Jag har även gått utbildning som djurkommunikatör. Det skulle hjälpa i massagen. Jag pratar inte med djuren som en del gör, jag känner mer, känner vad de upplevt och vad de känner i kroppen. Jag tror min hsp-känslighet har gjort mig till den jag är. Jag känner in mina djur här hemma hela tiden, det kan vara lite jobbigt ibland om jag inte skyddar mig.
