Ända sedan jag var liten har jag bara tänkt på hur andra har och känner det, detta har gjort att jag fått panikångest och i sin tur gett mig fibromyalgi. Senast igår sa en fd ägare till min häst ”du tänker för mycket”. Jag frågade henne om jag kunde flytta Texa och Amerone till deras gamla flock, de är aldrig riktigt avslappnade, senast idag stod jag vid deras foderstuga då Texa helt plötsligt blev rädd för något, jag förstod inte vad. Hon bara liksom exploderade och drog iväg i full galopp. Amarone som stod bredvid visste inte vart hon skulle springa då hon stod i ett hörn. Det blev kaos. Tur man inte satt på ryggen eller i en vagn bakom. Jag känner ibland att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag tänkte inte på mig själv, jag var rädd att Texa skulle hamna på nåt ställe där man kanske inte lyssnade på henne, hon har ju ett ryggfel. Tänkte på det senast idag när jag skulle ta av bakskorna på henne. Hon stretade så emot, kändes kort. När vi sista gången provade henne på banan för att bestämma om vi skulle fortsätta tävla med henne. Hon kunde inte sträcka ut bakbenen nr hon kom upp i toppfart. När vi kollade henne hade hon ett fel vid kotan innan SI-leden. Fortsättning följer, jag känner mig arg på mig själv, jag är lättpåverkad, när fd ägaren ringde och sa att hon lagt ut Texa för försäljning visste hon att jag skulle köpa henne pga att jag är som jag är 😄. Älskade hästar, ni rår inte för hur jag känner, ni är fantastiska ❤️❤️❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar