Drejkurs

 

Vi har så kul på drejkursen jag går på hos Eva Lagerträd. Vi skrattar och har kul, fikar och kan vara tysta länge pga djup koncentration. Att centrera leran på drejskivan kräver mycket tålamod och koncentration. Det bästa är att jag trivs så bra med mina vänner, jag känner sådan tillit till dem, vi kan nog prata om det mesta (i alla fall jag 😄).

Idag berättade jag om min ”talabaklänges). Josefin har jag tydligen redan berättat för, när vet jag inte då jag bara träffat henne på jobbet när jag var på äldreboendet Solliden. Kanske hon läst om mig på nätet då jag var med i Allers för min panikångest. Men Eva blev förvånad och tyckte det var otroligt, de tyckte jag borde vara med på Talang 😂. Jag har tänkt och pratat baklänges så länge jag kan minnas, en annan sak jag håller på med är att om jag pratar eller tänker något måste bokstäverna i en mening vara jämt antal, tex jag har är det 6 bokstäver i, blir det fler ord så bokstäverna blir ojämna tex 7 st så fortsätter jag tills bokstäverna är jämna, tex 16 st i en mening. Detta tar ju massa energi och tid i mitt huvud. En samtalsterapeut sa att det måste ta en otrolig energi och tankehärva, att både tänka baklänges och räkna bokstäver. Och det gör det. Ibland försöker jag låta bli, men det är svårt. En gång tittade jag på Guiness rekordbok på tv, då var det en tjej som talade baklänges, jag klarade testet snabbare än vad hon gjorde. 

Kallprat

I fredags var jag på min brors invigning i deras nya kontor i Örebro. Jättefint och trevligt, men så kommer detta med att ”kallprata”. Jag klarar av det en stund, sedan blir jag rastlös, blir distraherad av andra saker som sker runt om, jag börjar höra andra samtal och blir okoncentrerad. Jag får svårt att låta bli att titta på annat samtidigt som jag pratar med personen som jag börjat prata med, känner mig helt plötsligt så osocial och får dåligt självförtroende, jag blir osäker helt plötsligt, samtidigt känner jag mig otrevlig, den jag pratar med borde undra om jag är ointresserad. Varför det blir så vet jag inte, ovana att umgås med andra människor jag inte känner kanske? Men samtidigt har jag lätt för att träffa nya människor, hm 🤔. Sen gör ju kläderna sitt, kände mig inte bekväm, hade inte klätt upp mig som alla andra, kände mig väldigt bonnig 😬. Är man snyggt klädd känner i alla fall jag mig lite mer bekväm. Så ska det ju inte behöva vara 😏.

Jag är HSP, typiskt högkänsligt tror jag det jag skrev om ovan, men vad jag har för mig även kan vara lite typiskt ADHD då jag även blir fruktansvärt rastlös i ett samtal, det liksom kryper i kroppen på mig 😏.

Och jag målar och målar, nytt projekt på väg att bli en till tavla 😀:

Den undre bilden blev lite fel, så i den övre håller jag på att försöka rädda den 😂, vi får se vad det blir till slut.

Färdig tror jag

 

HSP och kreativ

Jag har igår börjat måla en tavla på vår travhäst (läs min man 😊) och hans kompis. Jag har inte hållit på så mycket och måla, och jag blir lika förvånad varje gång att det blir rätt bra mot vad jag hade trott från början 😄.

Det värsta är att jag börjar krångla till det i slutet så det börjar se kladdigt ut 😏.

Jag tycker det är jättekul och jag känner verkligen in hur hästarna ser ut i kroppen och så samtidigt jag tittar på fotot jag tagit.

Jag har även fått hem mina första skålar jag gjort på drejkursen.

Ingen intervju

 Tänk att jag kände på mig i morse när jag vaknade att det inte skulle bli någon anställningsintervju idag, och det är inte första gången det händer. När jag skulle rotfylla min tand kände jag likadant och de ringde återbud. Det är en märklig känsla jag får, jag får känslan som när man själv har glömt bort att man ska till tex tandläkaren, fast nu är det som tandläkaren glömt bort det, som att jag känner deras känsla. Jag känner i alla fall att det kommer inte att hända att jag åker in på mötet 😏. 

Idag blev jag färdig med min tavla, provade en ram, det blev lite snett, jag har målat mer på höger sida. Det är ingen balans på målningen 😏😄. 

Anställningsintervju i morgon

I morgon ska jag på anställningsintervju för att ev få ett jobb på hemtjänsten som timvikarie här i Frövi. Jag har ju jobbat där några gånger nu, senast var nog 2008. Då och de andra gångerna mådde jag inte så bra både psykiskt och fysiskt. Jag hade fortfarande en del panikångest i perioder och en del rygg och nackproblem. Tror det hängde ihop med varandra då. Sista gången jag sökte jobb där som vikarie och skulle få börja fick jag kalla fötter, kände att jag inte var redo och då ville jag inte krångla till det. Självkänslan var inte heller den bästa då heller så jag ”orkade” inte känna mig värdelös om jag inte skulle klara av att jobba.

Men nu mår jag ju bra så det kommer inte vara något problem på det viset, känns lite spännande om jag skulle få börja jobba där igen. Jobbarkompisarna är så bra, hoppas de flesta är kvar, och jag vet ju att det är många som jobbar där som inte fanns där när jag var där, det är ju ett tag sedan 😬. 

Ikväll var jag i stallet Fri och borstade Olle och Lady, det var så skönt att få umgås med dom, det var ett tag sedan. I sommar kommer Lady med Vilma på bete, då kan jag umgås med dom varje dag ❤️. 

Målar lite

 Tänkte att jag kunde lägga ut en liten oredigerad akvarellfilm, målade och höll i kameran samtidigt så det blev lite som det blev 😄. Ibland syns det inte vad jag gör då jag glömmer följa med kameran 😬.