Jag vet att man blir låst och ska känna ett ansvar över sina djur man har, men jag undrar om jag inte lägger på mig onödigt mycket ansvar, missförstå mig inte nu, men jag tror mig veta hur mina djur känner och då tror jag att jag måste vara med dem hela tiden. Det är dumt jag vet, jag måste ju ha ett liv utöver dem också, men just nu känns det inte som det, känner mig så låst just nu. Jag tror det beror på Tulle, vår fjording, han fick akut fång i början på maj i år, och nu får han inte gå i vanliga hagen och äta, jag har utökat skogshagen tre gånger så stor så han får vara där på dagarna. Eftersom det blir mindre socker i gräset på kvällen när det blir svalare så sätter jag på han en betesreducerare nu och släpper ut han i stora hagen så han får springa av sig, är det tänkt, men han ställer sig bara och käkar. Jag hoppas det går utan fångkänningar, men det verkar så, han har inga varma hovar eller puls i hovarna som känns. Så det är ett väldigt pass som man inte hade räknat med när jag köpte han i september förra året.
Jag känner mig rätt ensam med hästarna, funderar på att hyra in mig hos Amerones förea stall om jag får. Jag vet att det verkar helt dumt eftersom vi byggt stall, men där får jag ridkompisar och där är det någon mest hela tiden. Jag ska inte förhasta mig, måste ta mig en riktig funderare :-).
Jag har inte haft sovmorgon på ett helt år, gått upp kl. 7 nästan varje morgon, vardag som helg, hästarna måste ju ut och få mat, det börjar kännas i kroppen. Jag fick sova lite förra sommaren när Amerone var på sommarbete, det var riktigt skönt :-)
Men jag tycker om mina djur, men det börjar ta på krafterna, två hästar känns mycket när de ska motioneras båda två. Nu ska ju Tulle vara lugn ett tag och Amerone har blivit betäckt så jag ska ta lite lugnt med henne också i ett par veckor till tills man vet att det har tagit sig. Så jag skulle ju kunna slappna av lite, men jag tycker synd om hästarna, de har ju lite långtråkigt, så jag har tagit lite promenader med dem bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar