Texa

Som jag säkert redan skrivit om så köpte jag Texa, min häst, av vår fd travtränare. Vi har varit delägare i henne när hon var aktiv travhäst för ca 7 år sedan. Hon fick sluta sin karriär pga skada i ryggen och hon hade redan då blivit behandlad i hasen. Jag köpte henne för travtränaren ringde till mig och sa att hon skulle lägga ut henne till försäljning som ridhäst. Jag visste ju att hon hade ont i ryggen så jag tyckte det var fel att sälja henne som ridhäst så jag köpte henne. Jag som aldrig skulle köpa någon mer häst då jag bara har haft hästar med smärta av olika slag. Jag har inte gjort besiktning på hästarna pg a att jag fick en häst som skulle vara körsällskap till min häst som hade Kissing spine, alltså två hästar med smärta, sällskapet, Kitty, hade stora tandfel så hon kunde inte äta ordentligt. 

Texa har fått behandlingar av equiterapeut några gånger och hon sa sista gången ”inte konstigt du har ont Texa som du ser ut”, dvs hennes kroppsbyggnad. Texa har varit svår att sko vänstra bakbenet så vi förstod ju att det var ryggen som var felet, eller hasen som hade en stor galla.

Så i torsdags var jag med henne till Mälarkliniken i Örebro. Jag hade sagt till vid tidsbokningen att jag ville göra röntgen på henne. De gjorde böjprov först, men som jag känner Texa så blir hon att springa så fint både vid böjprovet och longeringen. Hon visade vid longeringen att hon tog kortare steg med ytterbenen.

Veterinären sa sedan att eftersom hon såg bra ut vid böjprovet skulle det nog inte visa nåt på röntgen heller, men jag stod på mig. 

Sen kom veterinären och sa att de hittat lite grejer i varje fall:

Diagnosen blev Dålig rörlighet i ryggen pga täta tornutskott (kissing spines) och hon har artrit i haserna. De hittade lösa benbitar högt upp i griffelbenet, vid hasleden höger ben.. Hon har en skada strax under manken på utskotten, de trodde hon fått en kraftig smäll där så rida var förstås uteslutet. Vänster has var värst av artrit men även höger men inte lika mycket än så länge. Någonting syntes även på frambenen då hon longerades, kanske artrit även där i kotorna? Det var en del som sagt.

Tur hon inte blev såld, hon kanske blev en vandringspokal 😏. Så jag har nu bestämt att även hon får gå över på andra sidan bron, min fina Texa, kommer bli så jobbigt 😔❤️.

Jag förstod ju när jag köpte henne att det skulle ske efter inte så lång tid. Även jag har ju egentligen för ont i kroppen för att ha häst, därför jag bestämde förut att inte ha någon mer 😔.

Pratade idag med Texas mamma och sällskap Amarones ägare, hon som även är Texas fd ägare om detta, frågade henne vad hon skulle göra med Amarone eftersom jag inte kommer skaffa någon ny häst  när Texa är borta. Hon skulle ta bort henne då, hon blir 20 år i januari och även var svår att få dräktig sista gången. Då erbjöd jag mig att ta hand om det, vill inte att hon blir skickad till nåt slakteri. Så jag kommer ringa Stephan Ström som har Trotjänaravlivning i Örebro, han tog bort våra två sista hästar Kitty och Freja, sån fin empatisk person, han är fantastisk med både människa och djur när sista tiden är inne för våra hästar ❤️. Dessutom sa hon jag köpte Texa av att hon har ju ont i ryggen, varför vill man då sälja den ????

Fick hjälp att varva ner

Häromkvällen skulle jag borsta hästarna och ta på dom täcken då det skulle börja regna på morgonen dagen efter. Jag kom lite stressad och kände mig tyngd som om jag hade någon på mina axlar, något tungt. Jag filmade för att jag skulle jämföra hur Texa är bunden/obunden. Men det blev något helt annat och jag kan inte förklara vad som hände med videon, den blev helt lila 😳.  Man hör i slutet hur Texa går, hon gick och ställde sig bredvid mig så jag stod mellan henne och väggen, hon hade huvudet bakom min rygg. Jag fick sån djup healing eller meditation. Konstigt blev det i varje fall 😳. Älskade hästar ❤️❤️❤️!!

https://youtube.com/watch?v=EKFRifnf-L0&si=f17keliIpQIvDAaB

Tänker ofta högt!

Ibland när jag och min man t ex åker bil, om vi bara t ex ska åka till våra delägarhästar som finns ca 2,5 kilometer från oss, kanske jag ser någonting, något som jag inte skulle göra eller ha. Då kan jag säga det högt, och vi är ju rätt olika jag och min man när det gäller t ex bilkörning och hänsyn. Jag kör försiktigt om jag vet om det bor en katt i ett hus efter vägen, men min man han kör på, eller om det kommer någon och går på grusvägen där vi bor, då kör han fort nästan ända fram där de går så man ser hur de blir lite oroliga vart de ska gå. Eller på Ica-parkeringen går det lite väl fort ibland. Så då säger jag ”kan du lugna ner dig lite?” och då blir jag tjatig.  Och på tal om när vi har hästar i transporten sitter jag som på nålar, bromssträcka, vad är det??? Nu gnäller jag, men i bilen måste jag bita mig i tungan många gånger. Jag kollar in, kollar in och kollar och känner in allt. Så jobbigt när man är två helt olika personer när den ena är fruktansvärt högkänslig och den andra bryr sig inte om vad andra tycker 😏. Jag kan vara lite fartkänslig, men om jag hade en man som var farträdd skulle jag ta det lugnt, inte bli irriterad när han kommenterade om det. Men jag är ju högkänslig och han helt det motsatta så…..vad gör man?

Just ja, tänka högt 😄. Ibland säger jag ju saker högt, ser saker som jag reflekterar över och analyserar, detaljer som andra kanske inte ens lägger märke till. Jag har så svårt att komma på exempel eftersom jag ser och analyserar så mycket. Det kan ibland låta som gnäll när jag säger det högt, men det är bara iakttagelser som jag säger högt ibland, saker som ”vanliga” personer antagligen inte bryr sig om. Jag kan ju bara tänka det, inte säga det högt, varför? Sen ångrar jag varför jag sagt det för det blir jobbigt att förklara varför jag sa så 😏. 

Känner mig till besvär

Jag har satt mig i bilen vid ett travstall, jag har följt med min man då han ska köra en häst som vi är delägare i på en skogsbana som är privat. Han som annars är med, själva huvudägaren på Olle är på semester. Varje gång jag kommer dit känns det som vi är i vägen, och min man som inte bryr sig om nåt, som inte är högkänslig märker ingenting. Det är så jobbigt denna känsla, och nu har han kört ut m Olle och de andra med sina hästar. Det är så skönt att få sitta här i bilen och pusta ut, jag blir så spänd 😏. Detta är ett inkörningsstall som tar emot hästar för inkörning bl a, många som är där, nu var det fem hästar som skulle ut samtidigt och min man är ju inte så snabb som de andra så en frågade om de var klara snart när min man satt och provade in tömmarna om de var lagom, och där stod jag och kände mig dum. VARFÖR ska jag känna mig dum???? VARFÖR kan inte jag skita i vad min man gör??? Nej, jag tar på nåt sätt på mig ansvaret vad han gör 😏😏😏. Och det tar sån energi, jag blir så fruktansvärt trött 😴.

Trött

Denna vecka har jag jobbat mer än vad jag brukar, fler dagar och längre pass. Dessutom har det hänt mycket med de gamla som tagit mer tid som gjort att andra inte får lika mycket tid som de ska ha. Och jag är som jag är, bryr mig och tar in så mycket 😏. 

Sen känner jag att Rollo och Ivar börjar bli gamla, det gör mig också bekymrad, hur ska det bli när de inte finns längre 😔. Men jag intalar mig, försöker i varje fall, att de vet ingenting när det är dags, det är vi som blir kvar som blir ledsna. Men tanken att aldrig mer få se dom igen känns fruktansvärt 😔. Man får ta en dag i taget. På tisdag ska de på sin årliga seniorkoll igen, det är bra att se hur de mår 😊. 

Och så är det pappa, han är i början på dement, men det känns som det går fort med det nu 😔. Tanken på att han kanske inte kommer känna igen oss sen känns så fruktansvärt 😢, han som varit sån aktiv företagare med massa järn i elden, nu vill han knappt träffa oss barn, och när man pratar med honom är det väldigt snurrigt. 

Allt detta gör mig så trött, enda gångerna som jag får bli av med tråkiga tankar är när jag jobbar, då är jag fokuserad på det, får nog jobba lite mer 😊.

Lite bilder från sommaren

 

HSP dagen lång

Idag är jag helt slut, så trött och irriterad på allt, känns som jag bara far fram och tillbaka överallt och tänker bara på alla andra än mig själv. Har börjat tänkt på en del brukare efter jobbet, hundarna och just nu mest på hästen Texa. Jag bryr mig så mycket om henne och hennes mamma Amerone men jag orkar snart inte längre. Min fibromyalgi och HSP tar sån energi plus att jag jobbar en del nu. Om det bara vore en häst att mocka och fodra åt varje dag så skulle det vara lättare. Men jag får dåligt samvete när jag tänker så, men Amerone vet ju inte det så klart, men så tänker jag 😏. Amerone fick jag låna till sällskap när jag köpte Texa,  nu står dom i stallet de kommer ifrån, några kilometer från oss så det är ju bara att gilla läget, det får ta den tid det tar fram till sommaren. vi hade tydligen sagt att jag skulle ha henne ett år, vilket jag inte kommer ihåg att vi sagt, jag kommer bara ihåg att vi sa att jag skulle få ha henne som sällskap hemma hos mig. Så då får det bli så. Nu är man ju lite trött på kylan, allt tar ju längre tid 😏. Får dåligt samvete för hundarna också, lilla Ivar står i dörren och vill följa med, men det får han inte då ägaren till stallet har hund som inte tycker om andra hundar. 

På måndag kommer Pia Saxin och ska känna igenom Texa, ska boka av kliniken och boka ny tid om det behövs efter Pia varit här. Här kan ni läsa vad hon gör:

”Jag får ofta frågan hur jag jobbar och varför jag mestadels bara står stilla och håller på hästen. Vad gör du nu?

Den ser drogad ut! Har den fått lugnande?

Ska försöka att kortfattat förklara.

Under de 10 åren jag har haft företaget har jag samtidigt utbildat mig i både fleråriga certifierade utbildningar och i kortare kurser. Just nu går jag mitt 3:e år till homeopat. Kan inte sluta för det finns alltid mer att lära, mer att förstå. Så jag bättre kan hjälpa hästarna. Det är det jag brinner för.

När jag behandlar använder jag mig av de behandlingsformer den hästen behöver just då. Oftast blir det en blandning av massage, osteopati, Kraniosakral terapi och laser. Ibland även akupunktur och ortobionomi.

Kraniosakral terapi (KS) är den mjukaste och samtidigt starkaste formen och det är den jag mestadels jobbar med. Då tar jag bara en mjuk kontakt med hästen och lyssnar med mina händer. Blir lika tacksam varje gång jag kan rätta till ett snett bäcken, låst rygg, bog, hals och nacke genom att lyssna och låta kroppen justera sig själv. En kropp vill inte vara låst eller sned så det brukar räcka med att man påkallar dess uppmärksamhet och lyssnar så börjar självläkningen. När man låter kroppen få släppa spänningarna/blockeringarna i sin egen takt blir de mer bestående. Om man manipulera, chockar spänningen att släppa taget om exempelvis ett snedvridet bäcken hinner inte kroppen med. Det så kallade muskelminnet finns kvar och tror att det sneda bäckenet är den rätta positionen och kan söka sig dit igen. Låter man kroppen själv släppa hänger den med i hela processen och det blir mer bestående.

Ibland behöver jag manipulera och då jobbar jag med KS efter manipulationen för att balansera upp och visa vägen.

Jag har av erfarenhet märkt att det ger bäst önskad effekt.

Hur ofta behöver man behandla?

Det är väldigt olika förstås. Beror på hur hästen används och vilka svagheter den har.

Efter ett första besök där hästen visar mig många obalanser brukar jag vilja ha ett eller två återbesök med 3-4 veckors intervall. Sen ökar vi intervallet allt eftersom. Målet är att hästen ska hålla sig i balans utan täta behandlingar. 

Vanligast är att man landar på en behandling var 3:e månad. Det brukar en normalpresterande häst klara sig på. 

Min rekommendation är att kolla minst 2 ggr/år även om hästen känns ok. Obalanser kan smyga sig på och då vara svåra att upptäcka. Får den gå med det för länge blir det hov/kotledsinflammation och det är vi gärna utan.

Tack för att du tog dig tid att läsa❤️

Dela gärna ifall du tror någon mer vill läsa.” (Pia Saxin)