Övertänker hela tiden just nu

Igår var jag fast i övertänkande igen, jag kunde inte släppa en sak, att någon kommenterat mitt hanterande av min häst, hur jag ska få henne att springa bättre. Jag bad inte om ett uttalande, jag frågade inte om vägledning. Jag gick bara in till denna tjej som stod och duschade sin häst efter träning och frågade om det gick bra, vilket hon tyckte, hon var väldigt nöjd. Hon stod där med några smala slangar kopplade till kallvattenkran och kylde ner sin häst ben. Va bra, sa jag, lite skillnad mot min lilla rulta, sa jag och skrattade.  Hon är ju det Freja efter att inte ha kunnat tränats ordentligt pga olika saker, bla svår att sko. Då sa hon otrevligt att du måste ju ha helstängt och tyngder på framhovarna om du ska få henne och springa,  dessutom att hon stannar och gör som hon vill. Jag blev helt paff, mållös, hur surt och otrevligt får man kommentera hur man tränar sin häst. Sen kom min man förbi och frågade vad hon gjorde med sin häst, skojade och frågade om hästen var het eftersom hon kylde ner benen. Då svarade hon, nej jag har ingen het häst, hästar ska man kunna hantera på ett bra sätt. Jag vet att hon vet att vår häst som är fux gör inte alltid som vi vill, henne får man inte vara arg på, det går bara inte, man kan säga ifrån på skarpen direkt, men man kan samtidigt inte tvinga henne.
Detta otrevliga bemötandet kunde jag inte släppa, kände mig så nedtryckt, fattar inte hur man kan säga så, vore skillnad om hon sagt det trevligt och frågat om jag vill ha lite tips. Nu så hon det så jag kände mig helt värdelös.
Som tur är har jag en kompis som förklarade för mig att hon kan vara dum mot andra också. Undrar hur hon mår egentligen 🤔???

                            Freja ❤

Vad olika vi är..

Vad olika man kan vara, att vara och inte vara hsp, det är frågan?
Vi sitter i bilen, jag kollar vägen hela tiden samtidigt som jag tror mig känna hästens känslor där bak i transporten, sitter och spänner mig vid varje kurva och vid varje gupp. Chauffören som är min man är helt tvärtom, tycker jag tjatar när jag säger att man kanske ska köra lite saktare i kurvorna, bromsa lite tidigare. Jag förstår att han blir irriterad, känner till och med in hans känslor hur det känns att ha någon som tjatar, det måste kännas lite nedvärderande, att jag inte litar på hans körförmåga 😏.

Framme vid travbanan för lite träning på rakbanan. Stannar min man och frågar efter 2 varv om han inte ska köra åt andra hållet, det lutar ju nerför en del åt det håll han kör snabbjobbet (väldigt lite, jag vet). Tycker mig känna trycket från svanskappan på Kitty, kan inte vara bekvämt. Så håller jag på, känner in, känner in hela tiden. Det blir så jobbigt 😳!
Släpp kontrollen, vad är det???

Ibland kan det vara lite jobbigt att vara HSP, antennerna är påslagna och tar in så mycket.

"Ta vara på det positiva med att vara högkänslig, tänk på att du upplever och noterar mycket som andra missar. Detta är en gåva som du kan använda dig av." (www.angest-stockholm.se). Det är inte så lätt alla gånger att se det positiva i att vara hsp 😄.

Jag kollar in saker, blir någon illa behandlad, djur som människa blir jag arg inombords, går och analyserar och tänker hur sjutton man kan behandla någon annan illa. Hur kan man mobba och trycka ner en annan människa medvetet, hur kan man låta ett djur gå och ha ont och vara skadad i flera dagar utan att kolla med veterinär? Såna saker kan få mig att bli så arg och besviken på folk. Men samtidigt så säger jag inte till, vill inte verka duktig eller mer än någon annan. Jag känner av väldigt mycket hos djuren, deras känslor bla. Detta kan bli så övermäktigt ibland, jag orkar inte vara i stallet vissa dagar där det finns ca 20 hästar., hundar, barn, vuxna som kommer i omgångar, ibland kan nästan alla vara där samtidigt och då blir det liv i luckan oftast. Jag är oftast där på fm eller senare på kvällen, då är det lugnast. Helst skulle jag vilja ha min häst hemma i vårt stall, men då måste jag ha en till häst här som sällskap. Antingen då köpa en häst till eller låta någon hyra in sig. Men då gäller det att vi har ungefär samma tänk och inställning till djurhållning.

Jag har varit HSP sedan jag var liten, man föds ju med den personligheten. Jag tyckte synd om nästan alla, vuxna som barn. Kommer ihåg ett tillfälle när min kusin hade bråkat med min bror, min kusin bodde hos min mormor för hans mamma antingen inte kunde ta hand om honom, eller så ville hon helt enkelt inte, jag vet inte. Han var lite bråkig och hårdhänt ibland så han hade väl gjort nåt mot brorsan och mamma skällde på honom och skickade hem honom. Det var ju en bit att gå för honom och han var inte så gammal. När han gick hemåt och mamma skällde på han kollade jag in honom, hur hans kroppshållning såg ut, hur han såg ut i ansiktet, var han jätteledsen? Så höll jag på, kollade in människorna i min närhet, kollade deras kroppsspråk hur de mådde, hade mamma en ledsen eller orolig rynka i pannan? Såg pappa ledsen ut när vi åkte till affären för att handla?
Var vi ute på sjön kunde jag se en planka eller nåt ligga och flyta på vattnet, då fick pappa efter mycket övertalning och ett ledset jag hämta upp denna planka och ta upp i båten, jag förmänskligade allt. Jag förmänskligade tuggummit jag hade i mun, spottade jag ut det tog jag med det hem och la det i vår soptunna, ville inte lämna det ensamt ute någonstans i en papperskorg. Så där höll jag på när jag var liten. Bilar som vi sålde grät jag över när jag såg dem på kort, kan än idag ha svårt för att sälja speciellt bilar. Kanske vi efterlämnar vår energi i den, att den blir så personlig???
Jag har blivit bättre med allt, men jag har fortfarande separationsångest, att lämna hemmet med hundar i andras vård eller åka bort själv 1-2 dygn är jobbigt ibland.

Jag har öppnat en till blogg, om vår travhäst Freja Rico, vår första häst som vi kört in och nu tränar. www.frejarico.blogspot.com.

Jag mår väldigt bra med att hålla på med hästar, det hjälper mig att slappna av i livet.

Freja Rico

På videon ovan ser man Freja Rico, vår häst, och hennes mamma näst sist och sist i flocken (mamman sist)

Här är hon, vår Freja Rico

HSP och inkännande.

Idag var det dags att verka Frejas hovar, och hon var så duktig. Måste fortsätta träna på att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna. Fick lite tips av hovslagaren hur jag lättast och utan risk för att få en kick av bakhoven. Fram är det inga problem med, de krafsar jag nästan varje dag. Man ser ju hur både hästar och hovslagaren får stå ut med när de är svåra att hantera vid skoning. Mycket beröm och lugn och ro kommer man långt med. Träna, träna och träna.
Jag tog med mig Freja ut i paddocken innan det var dags, longerad lite. Det gick bra vänstervarv, var lite bökigare åt höger, kanske tröttnade lite i slutet 😆.

Köpt en 1-årig travare

Nu bestämde min man och jag att vi skulle köpa lilla Freja Rico som vi funderat på ett tag, blev erbjuden igen efter att vi lämnade tillbaka starka Blixten. Freja tänkte vi köpa tidigare men avstod då, så nu när det blev gjort kändes det jättebra. Jag måste fundera länge innan jag gör slag i saken, vill inte att något ska gå snett eller att vi sedan ångrar oss för det är ett ansvar.

Hon är född i april så hon är nu 1 år och 5 månader. Vi har börjat förbereda henne lite för inkörning så småningom, det ska bli till våren tror jag. Nu började vi longera henne 3 dagar i följd 5 minuter åt varje håll. Hon förstod ju inte så mycket första gången vad hon skulle göra, men andra gången började hon springa så fint i vänstervarvet, höger var lite svårare. Tredje dagen satte vi på henne ett lätt sele, och det var inga problem, hon är ju van att ha täcke på sig. Fjärde dagen gick vi en kort promenad på ca 200 m, lite fundersam på vissa ställen, hon har ju aldrig varit från stallet och hagarna, har aldrig gått på en väg. Borstar henne gör vi nästan varje kväll, och det tycker hon om, men kratsa hovarna var lite otäckt, men det gick. värre var det med bakhovarna. Det är svårt för henne att hålla balansen när vi ska lyfta bakhovarna, håller nästan på att trilla omkull, det får vi ta lite då och då, snart kommer hon få balans. Sjätte dagen satte vi på henne ett huvudlag med bett tillsammans med ett sele också. Hon tyckte naturligtvis det var konstigt att ha något i munnen, men det gick mycket bättre när vi longerade henne, fick då annat att tänka på. Longerar gör vi 2x5 minuter varannan dag, ibland var tredje.

Vi kommer nog fortsätta skriva dagbok.