Hittade denna bild på min mail ikväll, råkade visst somna under hockeyn :-)

Torsdagen den 6 februari åkte jag ner till Alexandra Ortega utanför Borås med mina hundar, jag hade min yngsta dotter med mig som sällskap för det skulle bli en resa på 65 mil samma dag. När vi kom ner möttes vi på Icaparkeringen i det lilla samhället som hon bodde i. Vi tog ut Roxy och Ulrik ur bilen, sedan tog vi en promenad till kvarteret där hon bodde. Först gav hon mig två koppel, det var sådana som jag hade hemma, dessa har jag haft om jag snabbt ska ut i bilen tex, man trär dom bara över huvudet, jag tror dom används ofta vid utställningar.

Under promenaden berättade hon mycket om hundarnas sinnestillstånd, balans och hur jag skulle få hundarna att gå bredvid/bakom mig. Jag kommer inte ihåg allt för det var en massa information :-).

Väl hemma i hennes kvarter så hämtade hon en hund som vi skulle träna hundmöte med. Det gick som vanligt vid första mötet, Roxy och Ulrik hetsade upp varandra, jag trodde det var Roxy som började men så var det inte, det var Ulrik som startade med ett tecken med mun som Roxy såg och inte jag. Vi provade igen, jag fick lära mig att vara beredd direkt vi såg den andra hunden och rycka till i hundarna direkt jag såg att de blev intresserade. Roxy hade jag precis bredvid/bakom mig på vä sida och Ulrik på höger. Nu gick det bättre :-). Sedan efter några turer skulle vi kunna stå bredvid varandra, hundarna skulle lukta på varandra och till slut vara helt avslappnade tillsammans. Hela tiden var det jag och min sinnesstämning som var av stor betydelse. De känner ju av min energi. Sedan hämtade hon en stor Spansk schäfer, han var mycket större än Roxy fast han var bara en unghund, han var så fin :-). Schäfrar har varit ett stort problem förut för Roxy trodde jag eftersom hon blivit överfallen av en sådan när hon var valp. Men Alexandra förklarade att hundar lever i nuet, de tänker inte så. Det var lite skällande i början, men det gick fort över, jag var ledaren :-). Sedan fick de träffas, Ulrik var ettrigast här, han skulle t om bita schäfern, men Alexandra tog ner honom så till slut fick jag gå med Roxy, Ulrik och schäfern i samma hand, helt avslappnat, helt otroligt :-). Jag kände mig helt trygg med hundarna där och då.

Sist hämtade hon en hund som var en aning nervös och orolig som hon hade på rehabilitering. Han skällde och gnällde när hon kom. Vi fick ställa oss alla ihop, men Roxy och Ulrik sa ingenting, de var så duktiga, Roxy satt och Ulrik stod tyst och fint vid min sida.
Detta var en upplevelse kan jag säga, jag har ju tränat en del själv hemma efter att ha läst hennes blogg, men jag behövde även detta för att jag skulle få en aha-upplevelse och köra vidare hemma. Nu har vi varit på många promenader efter detta, och vi har träffat en massa hundar, och de har bara skällt på två hundar som kom tillsammans strax hemma vid oss, och då var vi inte beredda, jag gick och pratade med min son och upptäckte inte hundarna så jag kunde hålla hundarna kort och markera.

Tack Alexandra, nu kan jag gå ut och gå med hundarna och vara avslappnad när jag möter hundar :-)!!

Tankestopp...

När man lider av panikångest är det bra att göra en "tankestopp", dvs.man stannar upp och tänker på något annat eller gör något annat för att förvilla bort ångestkänslorna. Så jag gjorde denna lilla sak, en enkel grej men den är lite klurig så man måste koncentrera sig vilket är bra.

Man startar med kulorna på snöret, sedan skall man försöka trä över dem på pinnen, det kräver sin koncentration :-)

 

 

Uppfinning..

Jag har kommit på en sak som jag själv skulle velat haft för ett antal år sedan. Denna enkla sak kommer att ta ca 5 minuter att göra om allt går som jag vill. Jag har beställt material som jag hoppas kommer denna vecka, när jag har gjort ett exemplar så ska ni få se vad det ska bli :-). Jag hoppas det blir en succé för en del. Fortsättning följer....

Usch..

Måste bara berätta en liten sak som hände för ett par dagar sedan :-D. Jag skulle bädda våra sängar lite snabbt, tog tag i nederdelen på min mans täcke och skulle liksom kasta upp det så att det hamnade lite fint på hans säng, kände då och hörde hur det liksom plaskade till. En liten fläck med något på kinden, och något gega på tröjan. Fick då se att vår lilla, lilla voffsing bajsat löst på täcket. Kollade bakom mig för jag antog att det hade hamnat på väggen bakom mig också, men icke. Hua, ihop med täcket, av med tröjan och in i badrummet och tvättade febrilt ansiktet. Ner i tvättstugan med tvätten, och så duscha. På kvällen när vi la oss och min man slog ihop boken och släckte medans jag fortsatte och läsa sa han; "vad är det för stora fläckar uppe i taket?". Jag kollade upp och fick se 2 stycken knytnävsstora blaffor plus en hel del småfläckar, och inte bara där, det var fläckar högt upp på väggarna också. "Oj då, Ulrik bajsade på ditt täcke idag." Hade lite svårt att hålla mig för skratt :-D :-D
Kan säga att det tog ett tag att få bort allting, lite målning blir det också efter allt skrubbande.

Ett samtal...

Igår fick jag ett samtal från en kvinna, hon hade läst min hemsida om panikångest. Det blev ett givande samtal, vi var ungefär i samma ålder och vi var väldigt lika i mycket. Vi satt och pratade säkert i en timme och kommer nog höras fler gånger :-). Hon frågade om självhjälpsgrupper som jag skrivit om där, om jag höll på med det för tillfället. Tyvärr så har det varit lite svårt att få ihop en grupp, speciellt härifrån där jag bor, där man kan stöta på någon man känner, och det förstår jag. Jag hade tidigare funderingar på att åka runt i Mellansverige och starta upp grupper, men tog bort det ur mina tankar för ett tag. Men nu har jag tagit upp det igen på min hemsida, jag tror det är en bra idé.. Jag har som jag säkert redan skrivit gått en kurs som igångsättare på Självhjälpshuset Solkatten i Göteborg.

Besiktning

Idag var jag med vår bil på besiktning som min man använder när han jagar, och den är nu så skitig både in- och utvändigt så jag höll på att skämmas ihjäl när jag kom fram. Jag sa direkt när jag klev ur bilen i besiktningshallen att den är skitig och att min man varit ute och jagat, typiskt mig, måste alltid förklara :-). -Det gör inget, sa killen som tog hand om min bil, det blir så när man jagar. Han frågade min om våra hundar, vart min man jagade. Och han berättade om sin korta jaktkarriär för att han tyckte synd om rådjuret han hade skjutit :-). Besiktningen tog nog extra lång tid, det blev även en extra sväng runt industriområdet när han skulle provköra bilen, han hade mycket att prata om :-). Inga anmärkningar, blev bara tillsagd att det var dags att byta bromsklossarna. Det var den trevligaste besiktning jag varit på :-). Jag var till Lillåns bilprovning..