Alla är vi olika, men kanske ändå inte!!

Har en arbetskompis, som jag tyckte var raka motsatsen till mig som person när jag började jobba på min nya arbetsplats. Men nu när jag har börjat lära känna henne så visar det sig att vi är vågar båda två, liksom våra män är. Hon har namnsdag samma dag som hennes bror fyller år, vilket jag också har (dvs, jag har namnsdag på min brors födelsedag), dessutom har hon och hennes man bröllopsdag den dagen jag har namnsdag och min bror fyller år, lustigt va?? Vi kom på allt detta idag av en slump bara :-)).

Trött, trött, trött, värker och gör ont lite överallt, mest i axeln och i ländryggen, inte bra alls!! Det värsta är att jag känner mig dum i huvudet när jag har värk, känns nästan som att jag blir en aning senil, tappar koncentrationen liksom, det är inte kul! Tror det beror på att jag inte får tillräckligt med blodtillförsel till huvudet när jag är spänd i nacken, tror, men jag är inte säker. Man känner sig dessutom klumpig på något sätt, tappar saker och så. Det som är konstigt också är att när någon pratar med mig så har jag svårt att uppfatta de första orden de säger, precis som att hjärnan inte riktigt hänger med, det känns något pinsamt ibland, när man får säga va stup i kvarten.

Jag som trivs så bra på jobbet, dessutom är det ju inte speciellt tungt så det borde inte påverka mig. Ska iväg i morgon till en duktig massör/naprapat, han fixade min rygg sist jag var helt förstörd så det borde gå att fixa. Ska börja träna styrka snart också så det fixar sig nog, men det värsta är tröttheten vilket i sin tur påverkar humöret. Jag ska bli bra, jag ska bli bra, jag är stark!! Måste försöka ha dessa tankar i huvudet, inte tänka negativa tankar.

Just nu!

La mig i sängen och hade med mig datorn och Kommissarie Lynley, älskar engelska deckare. Fick plötsligt en tanke i mitt huvud; ligger här i min säng i vårt hus med min man tittandes på golf på tv, min son antagligen spelandes på datorn och min yngsta dotter antagligen sittandes och tittar på Kvarteret Skatan med Johan Glans, hennes favorit på dvd i deras tv-rum där uppe. Min äldsta dotter antagligen sittandes med sin sambo framför tv:n i deras parhus i Hovsta. Hur gick detta till, helt plötsligt har en massa år bara gått och man ligger här och tittar på alla saker som man äger, byrån som står där med en massa kläder som jag köpt och som jag knappt använder, tavlan som är köpt på ikea. Fick plötsligt en känsla av att jag är med i en film och att man just nu spelar in en scen ur mitt liv. Snacka om att vara här och nu!!

Att vara barn är inte alltid så lätt!!

Satt och diskuterade lite om barn och hur de fungerar, hur man som förälder skall vara och inte vara. Vi pratade mest om tonåringar om hur de har det i dessa tider, att de måste vara tillgängliga hela tiden, går mobilen sönder eller internet inte fungerar så är det nästan katastrof, de blir liksom "isolerade" från sin sociala omgivning då, vilket man kanske har lite svårt att förstå som förälder.

Vi diskuterade även om hur man som förälder skall agera när tonåringen får ett raseriutbrott, när tonåringen säger dumma saker som kanske sårar, skall man då gå därifrån när det börjar gå överstyr eller...?

Jag tycker att man skall stanna upp och prata för han/hon vill ju verkligen någonting även om det kanske blir fel, de kanske inte får fram det på det sätt som de egentligen vill, sen om föräldern blir förbannad tillbaka och kanske nonchalerar barnet då står barnet där med skammen och en stor känsla av ensamhet, hon känner sig inte förstådd.

Kommer ju ihåg själv hur det var när man var liten, när man visste att man gjort ett fel, man kände skam, allt blev bara värre och värre för man grät ju för att man var ledsen för att man gjort fel, samtidigt som man blev missförstådd, de trodde bara att man var mer omöjlig.

Ibland blir man förvånad!!

Min son spenderar en hel del tid i Örebro hos sina kompisar, jag vet att de håller på med musik, hiphopmusik. Så jag frågade häromdagen om de inte hade gjort någon ny låt, och det hade de. Förut har de alltid skrivit på svenska, men nu var det en låt skriven på engelska. Jag fick lyssna på den och blev alldeles paff, vad duktiga de är, man blir alldeles rådlös ibland, nog för att jag vet att de är bra, att de ibland lägger ner många timmar i studion, men att de resulterar i detta;

Surprises of death:

http://www.myspace.com/organicmechanic187

Häftigt va?? (Krille sjunger efter ca 1 minut om "a angel of death)

Det är väldigt djupa texter de skriver, svårt att förstå ibland, hip hopen är ju speciell, mycket "fuck" och sånt :-)).

http://www.streetzone.com/content/historia/index.asp

Fin vinterdag förresten, var ute redan kl 8 och tog en promenad med hundarna, solen sken, det var så vackert. Har stegräknare på mig, vi har en tävling på jobbet enheterna emellan, så promenaden blev på ca 3800 steg, när jag har gått 11000 steg får jag äta en semla, hihihi!! Nej då, jag äter vad jag vill när jag vill, så det så!!

Hade besök av Madde och Robban igår kväll, vi åt varma mackor och pratade och drack lite vin, mysigt! De ska snart åka till Kap Verde, de åker den 17:e nu, låter inte så dumt, blir lite sugen faktiskt, men jag gillar faktiskt februari när solen skiner och det är snö, kanske att det mitt på dagen kan smälta lite på vägen när man går, härligt!!

Idag ska jag iväg kl. halv 1 och spela tennis i Lindesberg, vi har en tränare där varannan lördag som instruerar oss, det är bra och varannan kan vi åka dit och bara spela för oss själva. B kommer och hämtar mig så vi samåker. Sedan blir det lite fest hemma här, min man har bjudit hem två arbetskamrater med respektive.

Blir inte alltid som man tänkt sig!!

Fy f..., jag blir tokig, tänkte ta en skön eftermiddag efter att ha slutat kl halv 1 med en promenad med hundarna, sedan städa kanske lite så man kan ta en skön fredagskväll. Men... kommer på att jag har glömt att hämta ett paket på DHL, skulle ha gjort det i går, men det försvann liksom bort någonstans. Till råga på allt så hittar jag inte lappen som man måste ha med sig för att få ut paketet så jag får leta efter tel. numret på hitta.se, hittar det och ringer. Tjejen där säger att jag måste ha ett sändningsnummer för att få ut paketet och det måste jag ringa till De som har skickat paketet för att få. Samtidigt som jag sitter och ska ringa till Ellos så skäller hundarna så förbenat mycket utanför, antagligen för att det kommer några och går som har hundar. Jag tar med den sladdlösa telefonen och springer ut för att få in hundarna, orkar liksom inte höra det där skället. Får in den ena lydiga, Roxy, men den andra lilla sathunden vill inte komma in, hon tycker det är jättekul att springa runt och retas. Samtidigt kommer de med hundarna och går förbi så det blir ett jäkla skällande samtidigt som jag väntar i kö på att få hjälp av Ellos.
Ger upp och går in och får strax prata med en telefonist som ger mig sändningsnumret, vilket gör att jag åter ringer till DHL. Helt plötsligt skulle det ha gått lika bra att ta med legimitation och hämta paketet, konstigt det där, olika bud!

Så nu blir det att åka till Örebro, sedan städa, sedan handla och sen ta en kväll framför tv:n, eller kanske kommer min äldsta dotter med familj och hälsar på, vi skulle höras när jag kom hem från Örebro.får vällan se!!

Stöpta i samma form!!

Jag har ju skrivit tdigare om min dotter som är så fruktansvärt skoltrött, och jag/vi funderar på hur vi ska lösa alltsammans på bästa sätt utan att det blir fel. Det är så svårt hur man ska få balans med allt, hur mycket ska man släppa på hennes börda, hur stora krav skall man sätta?
Träffade min kusins fru på Ica igår som då frågade Hanna hur det går i skolan, vad hon läser, och vi kom då in på detta hur det är. Hon sa då en sak som man har pratat om förut , detta att alla helst ska vara stöpta i samma form, att det är så idiotiskt, och det har hon ju rätt i, varför måste alla "klara" och "orka med" skolan, alla är ju olika, en del mer duktiga på att jobba med händerna, dvs vill ut och jobba av olika anledningar, kanske på grund av att de inte klarar av skolan och en del klarar av den och är mer intresserade av skolan. Det är likadant med det mesta här i livet, sticker man ut lite, har lite annorlunda klädstil då funderar folk vad man är för person, eller gör man inte som alla andra, kanske pratar lite för mycket och för högt i affären då är man jobbig.

Lyssnade på ett band en gång om hur man bla blir en bra chef, då sa han på bandet att kläder har stor betydelse, har man snygga, dyra och moderna kläder får man bättre pondus, man blir accepterad. Detta berodde på att dessa kläder ger en bättre självförtroende, man känner sig mer säker på sig själv än om man har mindre snygga och illasittande kläder. Jag kan faktiskt hålla med om det, att självförstroendet stiger i vissa situationer om man känner sig fin, men alla har ju inte råd med dyra kläder.

Detsamma gäller med ungdomarna och skolan, alla har inte lika lätt för sig i skolan, alla har inte samma styrka att klara av stressen, alla har inte den pondus och självförtroendet för att göra sin röst hörd så de får den hjälp som de behöver för att klara sina kurser. Alla är inte stöpta att ha det stora intresset för skolan heller. Nu tänker nog många; " - vadå intresset, det finns ju inget annat val, man får inget jobb om man inte har en utbildning". Men jag tror att det går om man bara råkar på den rätta arbetsgivaren i yrkeslivet, att man träffar på en arbetsgivare som "ser" människan som söker jobbet, att arbetsgivaren ger hon/han den chansen att visa vad hon/han kan och går för.

Antar utmaningen från Sören Olsson!!

Sören Olsson utmanar i sin blogg att man skall ta den 6:e bilden ur den 6:e mappen och skriva någonting om den.

Detta var bilden jag hittade, har haft den tidigare någon gång.

Min hund Roxy med tomteluva, satt bara där helt still och blev fotograferad!!!

Någon som antar utmaningen?