En promenad i kylan

Idag tog jag och mina hundar en promenad i kylan, det var ca -20 grader när vi gick hemifrån.

Tog med mig kameran för att visa den fina väg vi går, och vad fint det egentligen är i Frövi. Jag är ingen mästerfotograf och inte är det lätt att ta kort när hundarna vill röra sig hela tiden, har nämligen dom fast runt midjan i ett sele :-).

JULAFTON

Åh vilken dag!
Ut med hundarna på morgonen, sedan frukost med maken. Mina yngsta ska iväg till sin pappa på julfrukost. Min äldsta dotter är hemma hela dagen med sin familj i sitt nya hus, mycket ska göras där innan hennes styvbarn kommer i morgon.
Min mamma, syster med familj, bror, pappa och mina 2 yngsta barn kommer och äter julmat, jättetrevligt, Melker sjunger en sång för oss, "Goder morgon". Vi kollar på Kalle Ankas jul. Sedan ringer min syster, de har helt plötsligt ingen tomte. Ingen vill vara så jag ställer upp, fegisar :-))!!
Pappa skjutsar mig till syrran, där har de lagt ut tomtekläder och julklappar i pannrummet. Jag smyger sedan ut i mörkret, knackar på fönstret till vardagsrummet, de ser mig. Går till ytterdörren och möts av min syster som öppnar dörren. Jag kliver in, säger att jag är så hes efter alla turer. Melker blir rädd,springer upp i trappen. Jag blir väl bemött, alla barnen välkomnar mig, tomten. Hes som jag är får jag snabbt hjälp av Maja att läsa på paketen. Eftersom jag är så hes så får jag något varmt att dricka av värdinnan Marie, samtidigt som jag blir fotogtaferad av alla barnen vid julgranen. Försvinner sedan ut i kvällen...

Känt mig tråkig!!

Fy vad jag har känt mig tråkig i ett par veckor, tom i skallen och konstig, känts som jag inte riktigt har varit med i gamet. Man blir lite fundersam vad som håller på att hända. MEN, några dagars motion i snön har gjort susen, tänk vad motion kan göra med endorfinerna. Jag är alltså beroende av motion, direkt som jag slutar ta långa promenader så mår jag pyton, hm.

Idag blir det att ta tag i det som jag inte har haft lust till tidigare, göra julgodis, tvätta mm. Sedan ska jag ner till Linda och klippa mig, det brukar pigga upp också :-)). Kanske blir det en tur till Vilmas i Linde och köpa mig nåt snyggt till julafton, och kanske en sväng in till bolaget och köpa lite glögg.

SÅ:

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR ALLA!!

Var på Winnerbäck lördag den 12:e december, en recension från Na..

Lars Winnerbäck Conventum Arena, 12/12

De första fyrtio minuterna av den här spelningen är Lars Winnerbäck allt det där jag var rädd att han skulle vara; en vemodig ljudvägg av rock. Inte ens bredbent rock (bredbent rock är spelglad rock), bara oformlig och oinspirerad rock. Lars Winnerbäck har vid ett flertal tillfällen visat på en musikalisk bredd där han utmanat sig själv att hitta nya vägar, men rollen som liveartist har han inte arbetat med ens i närheten av lika nyfiket.


Han talar knappt till oss de där fyrtio minuterna. Han framstår som sorgsen, nästan ledsen. Som att han bjudit hit oss att lyssna på samma sätt som en kompis bjuder med dig på en öl när han eller hon mår ovanligt dåligt. Tack för att ni är här, det behövde jag. Typ.

När han i följd sedan gör ”Lång dag” och en mycket stark version av ”Varning för ras” tänker jag att nu händer det; nu bryter han ihop. Lämnar scenen i tårar och får en offentlig person lika omdebatterad och privatlivsexploaterad som hans förlaga Ulf Lundell var under 80-talet.
Konserten byter lyckligtvis karaktär. Ensam med en distad Telecaster (ett i sammanhanget så väntat gitarrval att det egentligen bara är gulligt) gör Lars Winnerbäck ”Hugger i sten”, som tillsammans med den fantastiska publiken i en fullsatt Conventum Arena blir till en grandios uppvisning i livsbejakande allsång.
Efter det dyker det absolut upp ytterligare inslag av oformlig rock, men de riktigt fina och minnesvärda inslagen blir desto fler.

Winnerbäcks kapacitet som låtskrivare för rockorkester gör sig bäst i ”Solen i ögonen”, ”Kom ihåg mig” och ”I Stockholm”, som alla görs i kompetenta men inte särskilt intensitetssprakande versioner.
Ändå är det i avskalad eller nedbantad variant som Winnerbäck kommer närmast publiken. Med enbart ett studsigt piano bakom sig ger han oss en känslig version av singeln ”Elden”.
Och finaste stunden är i ”Om du lämnade mig nu”, där Anna Stadling och Winnerbäck går in och ut ur en ljuskälla för att ta sig genom en av de starkaste duetter som kommit på svenska de senaste åren.
Tusentals personer lyssnar andaktsfullt, som om varje besökare i publiken får låten personligt tillägnad. Ett imponerande konsertögonblick.

Skrivet av: Joakim Johansson

Vår sångerska i släkten..

I kväll var min systers dotter med i Lucköppningen utanför Lindesbergs hotell, med sig hade hon Alva Gunnarsson. Jätteduktiga!!

Masserar och masserar.....

Då har jag nog hittat min grej förhoppningsvis, masserar och det känns så bra, allt flyter. Är ju inne på testarstadiet än, tränar och masserar på olika trevliga människor, jättekul.!
Synd bara att min lilla stuga fortfarande är utan el, får dra ström från uthusen så länge, blir lite kallt emellanåt eftersom jag bara har ett element där inne. När det var som kallast nu så fick jag sätta på kupévärmaren, lite tråkigt när det brummar, men vad gör man? Eldar värmeljus i massor, de håller värmen rätt bra och så blir jag varm så jag alstrar nog en hel del värme :-).
I januari sätter jag igång på riktigt, F-skattesedeln kommer någon gång i början på året och ska då även bli medlem i Svenska Terapeutklubben.

Enskild firma

Försöker luska ut hur mycket som försvinner på en hundring när man har enskild firma. Ofta när man läser på olika forum står det att 50 % får man räkna med, men jag antar när jag tittar på skatteverkets hemsida att det blir mer :-(. Inte klokt, det är nästan så man ångrar sig på vad man ger sig in på, i alla fall vad gäller ekonomin. Men jag gillar att vara egen och det väger tyngre, gillar friheten. Men det är hårt jobb, gäller att marknadsföra sig stenhårt, man kan ju inte ligga på latsidan direkt, men det gillar jag. Det värsta kan vara att jag blir för engagerad.

Stolliga hundar

På mina morgonpromenader med Roxy och Bizzy möter vi ofta samma hundar, och det blir ett fasligt liv. Roxy börjar skälla långt innan de möts och Bizzy hänger naturligtvist på. Men igår när vi mötte en schäferhane med sin förare som jag känner så frågade jag om vi kunde vända och gå med dom istället. Det blev lite skällande några sekunder, men sen blev det tyst och dom gick så fint bredvid varandra. Efter ett tag fick de även nosa på varann och till slut så lekte dom. Det är tråkigt att det måste skällas så när det egentligen går så bra. Likadant var det idag, men då var det en annan hund som vi mötte och som vi möter ofta. Gjorde likadant där, vände och gick med och det blev tyst. När vi sedan möttes igen så höll jag för ögonen på Roxy och det var lugnt, till och med Bizzy som jag inte höll för ögonen förblev tyst, hon verkade mest förvånad över Roxys tystnad :-). Någon som har några ideér vad jag ska göra? Jag har försökt få Roxy på andra tankar, satt henne åt andra hållet så hon inte ska blindstirra på den andra hunden som kommer, men hon blir helt paralyserad på vad hon redan sett. Hon är en riktig spanare, är på vakt hela tiden när vi är ute och går. Tacksam för ideér..

Mötesplatsen

Jag har nu två tisdagskvällar varit på församlingshemmet här i Frövi och umgåtts lite, jättetrevligt att sitta och prata med bla asylsökande. Jag har haft med mig min massagebänk och masserat några stycken och det har varit uppskattat. Min syster jobbar ideelt där i denna grupp, det är hon som tagit med mig dit. Dit kan vem som helst komma och umgås, man pratar och man fikar, väldigt avslappnat. Alla blir så glada när man kommer, de tycker nog det är intressant när det kommer nya människor att få lära känna. Väl värt ett besök, tisdagar kl. 18-21.

Snart klar med massagekursen!

År 2000 gick jag en massagekurs och tänkte göra något med det, men andra saker kom i vägen då. Men nu har jag återigen tagit upp det intresset när jag blev arbetslös och anmälde mig till en kurs. Nu är det inte långt kvar till massagekursen är avklarad, 5 veckor, så i slutet på december får jag mitt diplom. Så nu tränar jag på de som behöver och har lust. Sedan får jag se vad det blir, har en tanke på att starta upp ett företag, ha min massagestuga här på gården men även försöka komma in på olika företag. Till företag kan jag komma med min massagebänk och massera på plats.

Jag ska även vidareutveckla mig till våren, tänkte gå en kurs i "hot stone-massage, en underbar behandling, helt otroligt skönt för dig som behöver koppla av, eller för dig som har ont i musklerna, en mjuk, värmande och behaglig massage.


Så här ser mitt massagerum ut här hemma, en liten gäststuga som är omgjord.

Livet är allt bra skönt!!

Grått och trist, men ser redan framför mig när jag går här hemma i början på maj och pular i trädgården, bladen är alldeles ljusgröna och solen skiner. I kalendern har jag lagom många kunder till min massagestuga, ett företag som blomstrar. Sätter mig en stund i solstolen och tar ett glas saft och tittar i dagens tidning, hör fåglarna kvittra. Kisar upp mot solen och känner värmen. Livet känns så skönt!!

För gammal för utgång??

I fredags var jag, syrran och pappas sambo ute på middag i stan. Vi var först på Wobbler och åt god mat med tillhörande dryck. Jättetrevligt att sitta och bli serverad och bara ta det lugnt, småprata lite om ditt och datt.

Sedan satt vi en stund vid baren innan vi gick till Ritz, den nya nattklubben i Örebro. När vi kom in dit var det inte så mycket folk så det kändes en aning öde i den stora lokalen. Kändes också väldigt opersonligt, vita väggar med lampor som lyste blått, eller var det kanske ultraviolett?

Helt plötsligt när vi suttit och pratat en stund blev det smockat med folk, det bara strömmade in folk. Kvällen gick fort och det var snart dags att ta bussen hem till Frövi. Snöade gjorde det när vi kom ut, jättemysigt!

Den ökända 2-bussen till Frövi som brukar vara proppad med fulla personer var helt lugn, vi satt och pratade med några ungdomar hem som vi kände, trevligt det också.

När jag kom hem var klockan ca kvart i 3 och jag stöp i säng direkt.

På morgonen när jag vaknade var jag helt dö, kändes som att jag stått och skottat grus hela dagen före. Ont i kroppen, nacke och huvudvärk, och inte blev det mycket alkohol som man skulle kunna tro. Jag gick upp ur sängen men blev liggande i soffan till kl 1, kände då att jag måste göra nån nytta. Än idag söndag känns det i hela kroppen som jag skottat grus, har ont överallt. Är nog för gammal för att gå ut på krogen, eller felet kanske är att jag gör det för sällan..

De små bara växer!!

Varit på föreläsning..

I går kväll var jag på en föreläsning av Johnny Modigh på Masugnen i Lindesberg. Den handlade om hur man tar tillvara på det positiva trots motgångar, en bra och intressant föreläsning.
Han berättade utifrån sitt eget liv bland annat som inte hade varit så lätt.
Det som var viktigt för att nå dit man vill var naturligtvist motivationen och att man har ett mål, han sa ungefär så här:

"Man måste ha en bild, ett mål i huvudet hur det kommer att se ut när man börjar arbeta med något".

Man ska tydligt se en bild hur det ser ut när man är färdig. Det kan handla om viktnedgång, sluta röka, ja allt som man har bestämt sig för att göra, kanske ett företag man ska starta.
Dessutom pratade han om detta med att programmera, att ligga på kvällen när man är mitt emellan vaken och dröm, att man då om och om igen säger det man vill ska hända, tex i morgon ska allt bli bättre.
I slutet gav han oss ett litet tips; programmera om din man, att han ska börja älska städskåpet, att han ska börja tycka om dammsugaren :-).
Då räckte en kvinna som jag känner upp handen och berättade att hon en morgon hade sagt till sin man när han var i det halvslumrande tillståndet, att han skulle dammsuga där hemma. Och när hon efter jobbet kom hem hade han sagt: -vet du vad jag har gjort idag, jag har dammsugit. Rätt kul, kanske skulle prova att säga till min man ikväll att han kommer att älska vår tvättmaskin...

Google adsense

Usch, va svårt det är detta med reklam på hemsidor, ska man ha eller inte ha. Kan ju vara kul att kanske tjäna lite pengar på hemsidan jag har gjort, det tog ju lite tid att skriva den. Men samtidigt känns det inte riktigt okej att ha reklam på just en sida som denna. Provar väl ett tag för det är okej reklam tycker jag.

Livsnjutare

Det viktigaste är inte hur länge man lever, utan hur väl man lever!!

Läste den meningen på http://www.livsnjutare.org/, en bra mening, och värd att fundera på.

Jag kände att jag njöt av livet när jag igår efter att ha ätit god mat la mig bredvid min man i soffan, tittandes på en film och visste att alla barn och barnbarn hade det bra, och att hundarna nyss varit ute och gjort sitt kvällskiss. Den känslan slår mycket, känslan av trygghet och avslappning på samma gång. Att bara ligga där med ett glas vin i handen (eller alkoholfritt naturligtvist) och bara vara och känna dåsigheten komma krypande.

Man behöver ju som sagt inte göra så stort av saker för att kunna njuta av livet, att vara livsnjutare kan ju bara vara en sån enkel sak som att sätta sig ner i fåtöljen med en god bok, eller varför inte en promenad i skogen och bara vara, se allt det gröna, kanske plocka lite svamp.

Förut när jag tänkte på en livsnjutare, då såg jag framför mig en man med cigarr eller pipa i mun, sittandes med en bok och att glas konjak på en balkong någonstans. Nu ser jag istället mig själv liggandes i en soffa bredvid min man utan en känsla av vare sig panikångest eller oro.

Svininfluensa

Usch, vad förvirrad man blir av detta med vaccination, hur ska man göra? Det är klart man inte vill att influensan ska sprida sig, samtidigt funderar man på hur allvarligt det egentligen är. Det var ju lika mycket skriverier om fågelinfluensan, att det skulle ta död på massor med folk. Men vad hände, ingenting. Är det likadant nu, mest skriverier, man undrar ju också om det kan ha med krisen att göra, ett sätt att få igång ekonomin. Hur mycket handsprit har det inte sålts bla. Många har nog vunnit på detta. Nej man vet ingenting, man är helt i händerna på någon.
Ska jag, eller ska jag inte ta en vaccinspruta, det är frågan?

Vällingträsk

En bra blogg som är värd att läsa http://www.vallingtrasket.blogg.se/ , ur en mammas perspektiv.
Allvarlig, rolig och underhållande :-)).

Informationskväll

Igår kväll var jag på en informationskväll för de som är intresserade av att starta eget. Det var vid utvecklingsenheten i Lindesberg, väldigt intressant. De hade tagit dit en väldigt duktig och driven föreläsare, Julia Rosqvist från Örebro. Hon jobbar som konsult och berättade i korta drag vad man bör tänka på när man startar eget. Hon tog sitt företag bla som exempel, hur hon gått tillväga. Hon fick en verkligen att lyssna och vilja mer. Hon kom med många bra tips. Så nu gäller det att tänka till, ska jag eller ska jag inte??
Julia tyckte jag skulle kombinera välbefinnandebehandlingar, skriva bok om panikångest och hålla föreläsningar. Hjälp, det tål att tänkas på, men bok skriver jag på redan :), får se vad det blir med den, mest ett tidsfördriv för att jag tycker det är så kul att skriva.

Idag när jag var ute med hundarna och gick den vanliga rundan "runt lia" :-) så såg jag en katt bli påkörd, det var inte kul att se ägaren (?) komma springande och sedan helt förstörd ta upp katten från gatan. Som tur var hade hon en kille med sig som tröstade, annars vet jag inte hur jag skulle gjord med två hundar i händerna. Tänkte sedan på det jag sett hela vägen hem, vet ju hur det känns eftersom vår katt blev påkörd för inte så längesedan.

Diskussionsforum

Det är många nu som skriver i min gästbok på min hemsida om panikångest, jättekul. Därför har jag gjort ett diskussionsforum där man också kan gå in och skriva, ge varandra råd eller kanske skriva om egna erfarenheter om olika ångesttillstånd. Kanske den kommer att utvecklas av sig självt och även handla om andra saker framöver, vi får se vad som händer. Länkar även diskussionsforumet här på min blogg, kommer att finnas bland länkar, och just nu är den nog den enda länken för tillfället.

Ha det bra alla!!

Kram

Arbetsförmedlingen

Jaha, då har jag varit på arbetsförmedlingen nu och registrerat in mig igen. Idag fick jag prata med en tjej som är från Frövi och som har börjat arbeta där. Jag berättade att jag ska satsa på att starta eget, då sköt hon fram en lapp till mig som låg på hennes skrivbord. Det ska vara möte på torsdag för de som ska starta eget, man får information bla om vilket bolag man ska registrera. Jag har ju gjort det tidigare, men hon berättade att det var lättare idag än vad det har varit på bra länge att få startaegetbidrag. Det lät ju kanon, så dit måste jag gå på torsdag.

Nu ska jag ta en promenad med hundarna runt Lia, konstigt förresten att man säger runt Lia, det är många som säger så. Man går ju inte runt Lia, man går ju bara igenom det, man går ju runt den lilla viken som mynnar till ån vid Korsnäs. Jaja, i alla fall, ut och gå ska jag i det vackra vädret, man måste ju passa på. Dessutom kan det vara skönt för rörmockaren att veta att hundarna inte är här omkring, han är fruktansvärt hundrädd. I morse när han kom hörde jag någon som stod och ropade hallå nere i källaren. Jag gick ner och frågade vad han ville, då sa han att han ville vara säker på att det verkligen inte kan komma ner någon hund dit. Fy vad jobbigt att vara så rädd, speciellt när man är rörmockare, det måste ju nästan finnas hundar på vartannat ställe han är på.

Förresten, namnet rörmockare, vilket konstigt namn egentligen. En del stavar rörmockare, andra rörmokare. Var tvungen att googla, det heter tydligen rörmokare, mokare betyder att man arbetar med något tungt och smutsigt, så som när man mockar hästskit bland annat. Så alltså borde det heta moka skit.

Tacoskväll....

I går kväll hade vi en tacokväll m. Maja, lilla Noomi och hennes mamma och pappa. Vi (syrran, Maja o jag) hade varit till Frövi kyrkogård och satt ljus på min mormors grav och vår morbrors sambos urna vid minneslunden. Det var så fint, alla lyktor som lös i mörkret. Sedan satte vi ljus på vår farmor och farfars grav i Ervalla, känns en aning vemodigt en sån kväll, men skönt på ett sätt att stå där stilla en stund i tystnaden.

Vi tittade på körslaget och en film, 3 systrar och en mamma. Sedan var vi så trötta så jag och Maja somnade i soffan. Sedan på morgonen var det någon som gick runt och fotograferade.

Svennis undersöker...

Vad tänker försäkringskassan på egentligen...??

När man läser om att långtidssjukskrivna ska bli utförsäkrade blir jag så jäkla arg, vad tänker dom med, försäkringskassan??
Man får en känsla av att de fått en bakläxa av de högre där uppe i Stockholm, ett ultimatum, gör de inte något åt deras dåliga ekonomi så har de inget jobb kvar. Så nu i desperation slänger de ut de sjukskrivna till ingenstans. Naturligtvist så finns de dom som behöver sig en spark i baken, som behöver komma igång, men man kan ju inte dra alla över en kam. Jag tänker på de sjukskrivna som mår psykiskt dåligt, som har utmattningsdepression och ångest med fibromyalgi som följd, har själv varit där och vet hur det känns, man mår så jäkla dåligt. Tror verkligen försäkringskassan att dessa människor blir bättre av att leva i ovisshet, att inte känna att de är värda någonting, att få kämpa mot dem? Dessutom är det ju verkligen konstigt att de får ställa sig som arbetssökande istället eftersom de inte är arbetsföra, för det är man inte när man har kraftig ångest, när man är drabbad av utmattningsdepression och har fullt upp med att gå ut till postlådan.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article5943308.ab

Vill ju bara vara nyttig...

Usch, nu har jag sagt till en massa att jag har fått ett jobb, och var jätteglad för det fast jag kanske innerst inne tvekade om det verkligen var ett jobb som passar mig. jag vet att man ska vara glad för ett jobb idag, men detta var så långt från mig man egentligen kan komma tror jag.

Jag hade bestämt mig för att satsa på "avslappningsbehandlingar", dvs massage och hot stone-massage till människor som är stressade eller som bara behöver en stunds avkoppling, så jag började en massagekurs. Som tur var slutade jag inte med den utan fortsatte, jag ville det ifall jag inte skulle trivas med jobbet som telefonförsäljare. Jag hade sökt jobb på Pool Media i augusti för jag tänkte att det kunde kanske vara något. De ringde i alla fall torsdagen för 2 veckor sedan och frågade om jag kunde komma på intervju dagen efter. Javisst, sa jag och åkte då dit på fredagen. Avdelningschefen där jag skulle vara var jättetrevlig, tyckte det kändes bra. Hon sa att jag skulle jobba för ROFUB, Riksorganisationen för utsatta barn. Jag skulle vara 1 bland de 5 första av 24 som är med från början i ROFUB, om någon frågade vart jag jobbade skulle jag säga att jag jobbade för just ROFUB, inte Pool Media. Tyckte redan där det verkade mystiskt.
Jag började "testjobba" på måndagen, och det gick bra direkt, sålde så jag klarade budgeten. Andra dagen frågade jag om jag kunde ringa till kontakter som jag hade, -javisst, bara du känner dom väl sa min chef. -Ja, det är klart din farsa ska slänga in en 10.000 kronors sa en annan och skrattade. Va bra, tänkte jag då, kan ju då ringa någon ibland om jag känner att jag inte får ihop budgeten, dessutom tyckte jag ju att det vi skulle jobba för var jättebra. Jag tycker fortfarande att det är en jättebra sak dom ska satsa på, gå ut och undervisa lärare så de hittar de barn som finns i klasserna som har föräldrar som missbrukar. Sålde under veckan ordrar både till egna kontakter och efter UC-listan, alla tyckte det gick bra och peppade mig. Min chef sa att jag kanske inte skulle ta alla kontakter på en gång, men jag sa att jag känner många som har företag, och att jag bara ringer någon då och då.

I måndags ringde jag en kille som jag känner och som har ett företag och som jag anade verkligen skulle tacka ja för han är en snäll och go person, en som säkert ville hjälpa barn som har det svårt. Han tackade ja. Efter ett tag kom en person in på mitt rum och sa att jag inte fick ringa till kontakter, även chefen sa; -kanske efter att provanställningen gått ut och jag var fast anställd, då kanske de kunde titta mellan fingrarna om jag inte fick budgeten att gå ihop. Fattade ingenting, var de inte glada att jag fick in pengar till de här barnen, tyckte det verkade konstigt. Jaha, tänkte jag, jag körde igång och ringa, en aning irriterad. Varför säger man olika saker? Sålde sen inget på 3 dagar, men på torsdagen (igår) sålde jag över budgeten.

Igår fredag hade jag på morgonen nästan bestämt mig, att jag skulle avsluta mitt jobb, men var inte helt säker. På morgonmötet hände en sak som fick mig att bestämma mig. Vi skulle få besök av "expertpanelen", de som ska besvara frågor på hemsidan tror jag det var. Det var Dahl & Dahl (de som startat upp ROFUB och anlitar Pool Media, vilka jag träffat förra fredagen), Benny Haag och någon mer tjej. Vår chef sa att hon skulle presentera oss när de kom, men bara 3 av oss, de som hade börjat innan mig. Hon sa; "-de ska ju vara lite speciella", tittade på mig och pekade på de andra 3. Jaha, tänkte jag, så jag är inte speciell då, vad är jag då? Inte speciellt pedagogiskt sagt. Själv hade jag tagit med denna 4:e person för att hon skulle känna sig som en i gänget som de vill att man ska känna sig som. Kände mig inte värd speciellt mycket där jag satt. Sedan gick var och en till sitt rum och började ringa. Sedan efter ett tag knackade det på min dörr, det var chefen, hon sa; -det är ju kaffe och tårta, Benny Haag m. fl har ju kommt. Okej, tänkte jag, va nu då? Jag kom in där till fikat sist av alla, hälsade på "expertpanelen" med Benny Haag (skådisen), kände mig en aning dum. Naturligtvist trodde jag att jag inte skulle vara med eftersom hon sagt så. Kände mig en aning förvirrad där jag satt. Sedan när vi gått in på våra rum och skulle börja jobba igen sa jag till chefen att jag ville prata med henne. Sa direkt att jag hade bestämt att jag inte passade för detta, att jag inte kände mig bekväm. -Nejmen, du som var så duktig, va tråkigt!! Men hon ville inte att jag skulle tala om för de andra förrän mötet var slut, det kunde ju bli starka känslor. - Nej det tror jag inte, sa jag, tror inte det blir så starka känslor. Hon ville nog bara inte att de som kom, "expertpanelen" skulle få veta att jag slutat, de visste att jag sålde bra eftersom chefen sa det förra gången de var här.

Har faktiskt googlat nu i efterhand om Pool Media eftersom jag tyckte allt verkade så mystiskt, det skrivs mycket om dom. Men jag vill säga till er som köpt av mig, att det i alla fall är en bra grej som "Dahl & Dahl Prevention och beroendecenter" ska göra, det är mer att jag tycker inte själva Pool Media verkar vara så seriösa, lite för Amerikanskt för min smak när det gäller personalen, det känns inte bra, en aning känslokallt vid val av personal.
6 personer kom och testade en vecka var och några av dom sålde faktiskt. Undrar om det är deras sätt att tjäna pengar??

Men jag träffade jättegulliga personer på min avdelning, speciellt min coach som själv varit maskrosbarn och tjejen (säger inget namn) i rummet bredvid mig som var så gullig och omtänksam. Er hade jag gärna träffat någon annanstans :-)).

Vad ska man göra?

Undrar just nu vad jag håller på med........egentligen.

Känner mig inte bekväm...

Vet att jag alldeles nyss har skrivit att jag trivs på mitt nya jobb (har försökt intala mig det), det gör jag på sätt och vis, arbetskompisarna trivs jag med, men...
Den här bloggen skapade jag för att skriva om "att leva här och nu", vilket jag inte gör just nu känns det som. Jag kan inte få fram den känslan alls, känner mig inte bekväm med det jag gör, jag håller på med något som inte är jag. Vad håller jag på med, försöker jag lura mig själv, försöker jag skapa något som inte går att skapa? Det blir ju inte bättre heller av att jag varje månad blir en klimakteriehäxa, helt tappar självförtroendet och det sociala.

Jag som vill må bra och hittade just det, börjar nu backa bakåt igen, varför? Jo, jag kände att jag började känna mig onyttig efter 2 månader som arbetslös, kände mig som ett mähä som inte gjorde nån nytta. Ändå hade jag bestämt mig, jag skulle få andra människor att må bra, skapa självhjälpsgrupper för människor som mått som jag, dvs haft ångest av något slag. Nu när jag mår bra ville jag hjälpa andra att må bra, för det går att bli fri från panikångest. Jag skulle börja arbeta med massage (går nu en massagekurs) för välbefinnandet, även gå en kurs i "hot stone massage", ha avslappningsbehandlingar för dom som bara vill varva ner och få känna sig ompysslade, och vet att jag kan det.
Då ringer de från Pool Media och undrar om jag fortfarande är intresserad av att jobba där, om jag kan komma på en anställningsintervju. Jag blir förstås tacksam och tackar ja, fast jag innerst inne vet att det inte kanske passar mig. Blir erbjuden provanställning efter en testvecka och sitter nu där och ringer och ringer i ett rum, med utsikt över en parkeringsplats.

Måste ta en funderare, eller måste jag det egentligen??

Typiskt mig..

Varför kan jag inte tänka till, lite mer än näsan räcker åtminstonde..
Jag ser allt bra i allt, man kanske skulle kunna kalla det en aning blåögd. Nu låter det nog dumt, men jag tror jag har gjort ett misstag. Mina nära blir nog en aning trött på mig när jag återigen hoppar på något som jag sen inte avslutar, men jag klarar det nog inte, klarar nog inte att sitta i ett rum från klockan 8 till fem och bara ringa och ringa dagarna i ända och fråga folk om de vill sponsra pengar. Det är en bra grej dom ska sponsra, men av ca 150 telefonsamtal är det kanske, om man har tur, 2 stycken som nappar på det, vissa dagar inga alls. Som den här veckan, då sålde jag inga ordrar på 3 dagar, hur upplyftande är det?
Dessutom tar kroppen stryk, får huvudvärk, får ta huvudvärkstabletter varje dag. Sover dåligt på nätterna, är det värt det, NEJ.

Oj, oj, oj.....

Idag när jag kom hem så spelade jag in det jag ska säga i telefon när jag jobbar. Jag låter som en kråka, min röst är inget vidare just nu, känns som jag inte har ork i rösten. Naturligtvist är jag inte van att prata så mycket som jag gör just nu :)). Ska dricka nåt varmt ikväll som lenar halsen. Min röst är väldigt gäll just nu, låter inget trevligt alls.

Mitt nya jobb är väldigt intressant, det är en väldit god sak vi arbetar för. Gå gärna in på ROFUB:s hemsida och läs, väldigt bra :)! Jag har fått så många trevliga arbetskamrater, dessutom känner man sig väldigt välkommen, vilket betyder väldigt mycket.

Förresten, va skönt det var när det var ljust när man gick ut med hundarna kl 6 i morse, stor skillnad, trodde nästan att jag hade tagit fel på klockan ;). Men det var desto mörkare när man gick ut genom jobbets dörrar kl 5, usch, va mörkt!!

Nu ska jag sätta mig framför tv:n och bara glo, ta det lugnt och slappna av, inte göra någonting. Det som inte känns bra är att Bizzy inte verkar må så bra, har kräkits i natt och nu på dagen, måste nog ringa veterinären om det inte går över i morgon.

Till min älskade man!!

Fattar ingenting!!

Helt otroligt, förstår ingenting...
Annika Östberg har suttit 28 år i fängelse i USA för dubbelmord och sitter fortfarande inspärrad, medan Biljana Plavsic som sitter inne för massmord på tusentals människor under kriget på Balkan nu ska släppas efter 6 år på Hinseberg. Mord är ju mord, förstår inte hur man kan ta livet av en annan människa, förstår inte hur det kan vara sån skillnad, hur kan man släppa en person som har varit med och utfört en sån fruktansvärd handling som att mörda så många människor????

Börjar känna mig varm i kläderna

Efter snart en vecka på det eventuellt nya jobbet så börjar jag känna mig hemma där, bara trevliga människor. Jag åker kl. 7.15 hemifrån och kommer inte hem förrän ca 17.40, det blir långa dagar. Men som tur var har jag min underbare man som fixar här hemma, det är bara att sätta sig vid matbordet när jag kommer hem, han är otroligt duktig på att laga mat. I början så här blir man naturligtvist extremt trött, somnar som en stock när jag lägger mig på kudden :). Jag ska väl kunna komma ikapp med allt snart, när jag har vant mig med de långa dagarna ;-).
Det som är lite jobbigt är att det känns som jag har ett headset på huvudet hela kvällen, vet inte riktigt hur jag ska få bort den känslan, undrar om det försvinner efter hand.....:)??

Plastikoperationer

Har tittat på "plastikkirurgerna" på TV4+, ett program som jag såg idag för första gången. Det är med blandade känslor jag tittar på programmet, jag både tycker det är hemskt att man ska behöva operera sig för att må bra, behöva operera sig för att man ska få ett bättre självförtroende. Samtidigt sitter jag där med gråten i halsen av någonting, jag antar att det är glädjen av att se denna 17-åriga tjej stråla av lycka när hon ser sin nya näsa i spegeln säkert efter år av vånda. Man förstår ju hur viktigt det är för dessa tjejer som har något som sänker deras självförtroende, att det försvinner, men man törs knappt yttra det, knappt ens för sig själv. Man vill ju inte att det ska vara så här, det är för jäkligt, hur kommer det att se ut i framtiden?? Hur skulle jag reagera om någon av mina barn kommer till mig och säger att de vill göra någon slags operation, ja, jag vet faktiskt inte, nej hoppas jag, men jag vet faktiskt inte...

Jobbar...

Ringer, ringer hela dagarna plus lite utbildning däremellan, hittills jättekul, det är ju nya utmaningar hela tiden...
Återkommer i slutet på veckan för att tala om hur det har gått, får jag fortsätta eller inte? Första veckan är en testvecka, de kollar om man klarar jobbet eller inte, sedan får man se....

Här var det livat....

Idag har vi haft middagsgäster, det var Krille, Madde, Robban, Filippa, Hugo och lilla Noomi. Det blev älgstek, en god middag som min man lagade till och som blev supergott. Min man är ju jägare så han hade själv skjutit älgen, han var så stolt. Han sa; -nu har man skjutit denna älg, dragit ur den ur skogen, slaktat den och nu tillagat den, det känns tillfredsställande på nåt sätt. Då tänkte jag på alla artiklar som har varit i tidningarna, att älgarna inte får leva i skogen, att det kommer ut en massa jägare och får älgen att känna sig otrygg vart dom än går, att dom har rätt att leva dom också. Ja, så tänker jag också ibland, att jag tycker fruktansvärt synd om älgarna. Men om man tänker så här då; alla nötdjur som lever på en gård, blir hämtade med en djurtransport, stressade (de vet säkert vad som ska hända) med dödsångest när de sedan ska slaktas. Älgen lever i alla fall lycklig där i skogen innan ett skott träffar den, inte alls lika stressad som grisar och nötkreatur vid dödsögonblicket. Tänk på det när ni ser en djurtransport komma åkande på vägarna, det gör i alla fall jag.

I alla fall, sedan till efterrrätten kom ett gäng till, det var Petter, Fanny och Erik, så det blev fullt hus, jättekul!! Det var lite stelt i början mellan barnen för det är inte ofta de ses (vet ju själv hur det var), men när de skulle åka hem då lekte de som bäst. De klättrade på dörrposten, de satt spagat, byggde Starwars-lego (mest Krille) och tjimmade. Det var kul med lite liv och rörelse i huset, det kan ju bli lite väl tyst nu för tiden här på landet..

Tänk om...

Fy vad man hinner tänka mycket när man är helt själv hemma, när man sitter och äter frukost och allt är så tyst. Jag tänker på mitt nya jobb, är jag verkligen en försäljare, tänk om jag tar åt mig för mycket om folk blir griniga i telefon, tänk om jag inte får tag på några sponsorer alls? Tänk om, och tänk om, måste ta bort det ordet, det skapar bara oro i onödan. Nej, nu måste jag få tillbaka den känsla som jag fick när jag var på arbetsplatsen igår, som "här kommer jag att trivas, vilka trevliga människor, jättefin miljö, det kommer bli jättekul, tänk att ha ett riktigt jobb att gå till varje dag". Måste få in den känsla som jag hade när jag gick därifrån, de lätta stegen till bilen som jag hade när jag gick därifrån. Det känns redan bättre :))!

Nytt jobb

I går ringde de från Poolmedia i Örebro och frågade om jag fortfarande var intresserad av att jobba där. Jag hade skickat in en ansökan i august då dom sökte fler medarbetare. I alla fall så var jag där idag på jobbintervju, och det gick bra. Redan på måndag ska jag dit på utbildning. Jag ska vara på Poolmedia, men jobba åt Riksorganisationen för utsatta barn www.rofub.se . Ett jobb som jag hoppas blir bra, ett jobb som är viktigt. Vi ska jaga sponsorer åt Rofub, som ska hjälpa barn som tex har missbrukande föräldrar, barn som inte törs prata med någon om sitt dilemma. Rofub ska även utbilda lärare och de har även en sida som barn kan gå in på och få kontakt med vuxna och få hjälp.

Älgjaktsvecka

Uj vad tyst det är när inte hundarna är hemma, endast katten som har blivit helt galen :). Han känner nog att han nu kan göra vad han vill utan att hundarna är där och lägger sig i, kollar minsta grej han håller på med. Ni ser hur Roxy ligger och spanar på vad lilla missen gör, men han bryr sig inte, han leker på.

Min minsta dotter är hemma från skolan så då får jag sällskap, skönt att sitta och prata vid frukosten. Hon satt och läste Hundsport och undrade om jag inte skulle öppna ett hunddagis, hon menade på att man kunde skicka ut enkäter i Frövi och kolla intresset. Men sedan kom vi fram till att man måste gå en kurs för att ha hunddagis, så det tål att tänkas på, men jag tror det skulle vara bra.

Ryggen är inte bra än, ska på behandling i morgon bitti hos en kille i Örebro som jag brukar gå hos, Thomas Holmberg, han brukar få ordning på mitt problem. Nu är jag helt stel ända upp i nacken, jag har gått för länge och trott att det ska gå över av sig självt, vilket det naturligtvist inte gör, :(. Så nu har jag inte varit ute och gått mina långpromenader på en hel vecka, och det känns ju inte bra. Tänkte prova idag på morgonen att gå, men det får nog vara kom jag på sen, risken är nog stor att jag spänner mig ännu mer, kallt som det är. Jag kanske går ut senare på eftermiddagen. Jag får nog hitta på något annat att göra här inne istället, kanske skriva lite på min bok som jag håller på med. Ja, skratta ni som vill, men det är jättekul, jag älskar ju att skriva. Den handlar om en tjej som är i min ålder som har haft panikångest länge och förstår inte vad det beror på, men så en varm sommardag så kommer det en bil upp på deras gård, en tjej kliver ur bilen och hon tror att det är en försäljare som beter sig konstigt. Efter ett tag visar det sig att det är en tjej som presenterar sig som hennes syster. Spännande va? Man får verkligen ha fantasi när man skriver, leva sig in i känslor, se miljön runt sig, ja man lever sig verkligen in i nuet när man skriver, det är jättekul måste jag säga. Jag har ett mål att det kommer ta ca 1 år att skriva klart boken, sen vet man ju inte, men på ett ungefär. Så det får nog bli att skriva lite idag, tror jag.

Ha en bra onsdag alla bloggvänner!!

Oj va jag skriver, men jag gillar det..

Nu ljög jag nog lite i föregående inlägg, jag bryr mig nog visst fortfarande om vad andra tycker och tänker om mig. Var på Ica och handlade och stannade och pratade med en gammal klasskompis, vi blev att prata om vad vi gör. När han frågade vad jag gör så kom jag in i en försvarsställning direkt, började förklara detta med deltidsstämpling. När vi pratat klart sa han, -lycka till, och tyckte jag såg en konstig min att han tyckte jag var konstig som började förklara nåt som jag kanske inte hade behövt. Sedan på väg ut träffade jag en f.d arbetskamrat och det blev prat om jobb igen, hur det ser ut för mig nu. Varför ska det kännas så skamligt att vara arbetslös, varför börjar man förklara sig hela tiden??

Dags att sluta skämmas!!

Fick ett gäng M-Magasin av min pappas sambo när vi var där senast, en tidning som jag aldrig har tittat i förut men som jag började bläddra i. Där var det en artikel om Skam, en känsla som säkert många går och bär på av olika anledningar. Där står det bland annat att när man börjar komma upp i åldern som jag exempelvis är i, så slutar man skämmas för att man är si eller så, man orkar inte längre. Man inser att ingen är perfekt, att vi kan ha våra fel och att det är okej.

Ett omvärldsanalysföretag (United Mind) har gjort en undersökning om skam och kommit fram till att vi Svenskar mest skäms över att vara dåliga föräldrar. Och då kan man ju undra vad de menar; att man känner skam för barnen att man varit en dålig förälder eller om man skäms för andra föräldrar för att man är en dålig förälder?

Brené Brown som skrivit en bok om kvinnor och skam (M-Magasin är en tidning för mogna kvinnor) menar på att man inte ska se skammen som något privat, utan det är samhällets förväntningar på oss som gör att vi känner skam, hur du ska vara, hur du ska se ut.
Man bör skilja på:

"Skam när du känner att det är fel på dig, att hela du är ett misstag.
Skuld är när du känner att du har gjort något fel, att du har begått ett misstag.
Förlägenhet är något snabbt övergående. Du känner att du har gjort bort dig. Men det är inget allvarligt.
Förödmjukelse är när du känner att någon förminskar dig men du själv håller inte med."

(Brené Brown)

Jag kan hålla med om att skammen försvinner nog mer och mer ju äldre man blir, jag tex. bryr mig nog inte lika mycket om vad folk tycker om mig som jag gjorde förr, jag har nog blivit lite mer avslappnad. I och för sig så kan nog det gå i perioder, livet går ju hela tiden upp och ner :-)).
Men det stämmer nog detta med skamkänslan/förälder, jag kan nog fundera mycket på hur jag är som förälder, men det gör nog alla föräldrar på ett eller annat sätt. Skamkänsla är nog bra i måttlig mängd som Brené Brown skriver, den är bra som ett hinder så man inte gör illa andra människor, men blir den en börda för att man ständigt går med skamkänslor då är det inte bra, då bör man göra något åt det.

En liten fundering bara efter att ha läst M-Magasin (Mogen Attraktiv Pionjär).

Ha en skön söndag!!

Första dagen ute!

Idag fick Nisse komma ut för första gången sedan han kom till oss, det var lite otäckt i början men sedan var det full fart överallt. När vi skulle gå in var det svårt att få honom med oss, inte så konstigt så mycket spännande det fanns att kolla in och lukta på.
Det var inte lätt att fånga honom på bild kan jag säga :-)).

Jakthundar och familjehundar

Var inne på en hemsida som handlar om en jägares Jämthundar. Han hade förlorat sin hund i en jaktolycka, dvs.hans hund träffades av en ricoschett när de skulle skjuta en skadeskjuten älg, en tragisk olycka, grät när jag läste om hur allt hade gått till. Färden till veterinären, stunden med hans hund i väntan på veterinären, och som blev hans sista tid med tiken eftersom de var tvugna att avliva henne under operationen. Påminde om våra jakthundar Kalle och Ella som dog samma vecka, Kalle av ett hjärtfel och Ella i en jaktolycka med ett vildsvin.

Jakthundar är ju så utsatta, man vet aldrig vad som kan hända under en jakt, därför är man alltid lite orolig inför jakten eftersom våra hundar är såna familjehundar också, de är ju med oss jämt, ligger hos oss i tv-soffan, ja de är riktiga familjemedlemmar. Ska här berätta vad som hände våra hundar Kalle och Ella.

Kalle var en go och snäll drever som endast blev 7 år. Det började med en halsinfektion som inte riktigt ville ge med sig, han fick penicillin och blev bättre. Men sista veckan började vi märka att han inte var riktigt alert, han hängde inte med Ella för att skälla när det kom andra hundar utanför staketet. En söndag när vi kom hem kom han inte och hälsade som han brukar, han kom bara fram till oss, sedan gick han och la sig under köksbordet. Han var rastlös, gick liksom runt och la sig på olika platser. När jag gick och skulle kolla till honom i vårat sovrum så kändes han plötsligt kall. Vi ringde till Strömsholm där de sa att jag skulle ta febern och sedan återkomma. Han hade ca 37 grader, och de sa att vi skulle komma dit. Vi tog bilen och åkte de 10 milen till Strömsholm, när vi kom dit var han helt matt, han orkade inte ens gå in till undersökningsrummet, han vinglade så vi fick bära in honom i slutet. När de tog febern hade han plötsligt bara 35,5 grader. Det verkade allvarligt så de tog in honom och röntgade honom, vilket visade sig att hjärtat var förstorat, han hade hjärtsvikt. Han blev bara sänre och de fick ge honom syrgas. Plötsligt kollapsade han och de började med återupplivning. De höll på ett tag med hjärtmassage medan min man fick hjälpa till och hålla i honom, det var hemskt och vi stod där och mådde så dåligt av alltihopa. Till slut sa vi till dem att sluta, vi tyckte att det såg otäckt ut, dessutom sa även veterinären att de inte visste hur han skulle må om de fick igång honom, så vi gemensamt bestämde att han skulle få vara där han var. Sorgen var stor när vi åkte hem utan Kalle och lång tid därefter. Det man ser framför sig är blicken när han tittade på oss, det såg ut som han undrade vad som händer, usch..

Sedan dröjde det bara 4 dagar när Ella 3 1/2 år var med om en jaktolycka som tog hennes liv. Jag hade precis lagt mig när min mans jaktkamrat ringde och frågade om vi kunde komma med Ella, de hade skadeskjutit ett vildsvin. Det var älgjakt så vår Ella hade varit ute redan hela dagen och var trött så jag tyckte inte om det, vilket jag även sa. Men vi var de enda som hade hund i jaktlaget så vi hade inget val. Jag följde med. Klockan var ca 22.00, och vi åkte iväg. När vi kom fram skuttade Ella glatt ut, hon såg inte speciellt trött ut. Jag och en ur jaktlaget stannade vid bilen medan min man och en annan i deras jaktlag gick för att spåra. Vi stod utanför bilen och lyssnade på vad som hände. Plötsligt hörde jag Ella skrika till, lite mummel och ett skott. Det tog ett tag, hörde hur de pratade i skogen. Sedan sa han som stod med mig att han såg någon komma på gärdet. Det var min man som kom med stora kliv. Han slängde sin jägarmössa på marken, kom fram till mig och sa; -den tog Ella. Jag fattade inte, bara skrek nej och min man kramade om mig. Det var det värsta jag varit med om, vi grät alla tre som stod där, den andra jägaren var helt förstörd sa min man, han var kvar i skogen. De kände sig skyldiga som ringt och tagit ut Ella, men vad ska man göra, man kan ju inte ha ett skadeskjutet vildsvin springa i skogen. Sedan var ju inte Ella en sådan hund som ska jaga vildsvin, Hälleforsare är alldeles för godtrogna, tror gott om alla. Den kvällen var inte kul, det var helt tomt när vi kom hem, ingen hund kvar alls. Sedan var det inte heller kul att berätta för barnen att ännu en hund inte fanns kvar hos oss. Länge var jag arg för det som hände Ella, tyckte det var en onödig grej som hände precis som Daniel kände. En jakthund är ju även en familjemedlem som man är rädd om och när sådant här händer sörjer man otroligt, det känns som man har svikit hunden.

Jag har tyvärr inga digitala bilder på Kalle eller Ella, men här har jag tagit ett kort på dem där de hänger på vår vägg i hallen, taget av Ingela Högestig.

Oj då!!

Blev påminnd av min syrra att det kanske berodde på att vi bar 25-kilos säckat med puts igår som min rygg pajat, kan ju ha med det att göra :-o...

Ryggont :(

Satt i hallen med Roxy bredvid mig, klippte hennes klor. Kände plötsligt den välbekanta smärtan runt höftkammen ner mot skinkan och ut i ljumsken, nej, nej, inte nu. Försökte resa mig upp som inte gick så bra, sån fruktansvärd smärta. Känner hur det strålar som elektriska stötar ner utefter sidan på benet, en nerv i kläm förstås. Reser mig upp, får gå dubbelvikt ett tag medans det gör så in i helsikes ont, jäkla skit!!
Jaha, hur blir det här nu, man vet inte från gång til gång, antingen går det över efter ca 1 timme eller så kan det ta över 1 vecka innan värken försvinner. Jag har fått veta av en kille jag gått och fått behandling av att det antagligen är min SI-led som är problemet, många tror att det är ischias eller diskbråck. Brukar ha ett sånt här ryggskott 1 gång/år, men nu är det andra gången i år.
Jag vet ju att jag inte ska göra rörelser som gör att jag tänjer ut leder och ligament för mycket eftersom jag är överrörlig, men inte så lätt att tänka på det. Man gör ju det man måste i den situation man befiner sig i, satt som en groda på govet samtidigt som jag hängde över Roxy för att kunna klippa den där tassen som hon inte ville ge mig under sig. :)) Får skylla mig själv.
Har tagit 3 st 25 mg:s voltaren, men känner mig bara bedövad i kroppen, har lika ont i ryggen för det. När min pappa ringde och skulle höra hur det var med mig och jag sa att jag tagit 3 st Voltaren sa han; -det är för mycket! Och när min man kom hem sa han likadant, han hade hört min pappa berätta om 3 Danska idrottsmän som hade dött av för stor dos av Voltaren, hjälp. Kände genast hur kroppen började domna bort :)).
Så nu ligger jag här i sängen och skall kolla på en film på datorn, har varit uppe och rört på mig, vet att man ska göra det så man inte stelnar till, men jag är lite trött av tabletterna, vilka jag tagit helt i onödan känner jag :o..

Nu börjar det bli lite tråkigt om dagarna, arbetslös som man är. Jag jobbade extra som timvikarie på hemtjänsten fram till slutet på juli, sedan tog jag 2 veckors ledigt med min man och i samband med det så tog mina deltidsdagar på stämplingen slut. Fick brev hem från facket där de skrev att jag har rätt att tacka nej till jobb om jag förlorar på det, vilket jag naturligtvist skulle göra. Enligt arbetsförmedlingen är det ett sätt att få fler att få fast jobb, med förutsättning att vi som inte har deltidsstämplingsdagar kvar tackar nej till arbete. Vi var ju ett antal vikarier där jag jobbade, tror vi var ca 15 st när jag satte mig och räknade, inte undra på att det inte blev mycket jobb. Ibland kunde det ta 2 veckor innan någon ringde, ibland kunde man få jobba 3-4 dagar på en vecka (semestertid) och för det mesta 1-2 dagar på en vecka. Det som är synd är att det var så trevliga jobbarkompisar, det var kul + den sociala biten att få träffa folk på dagarna. Men jag går nu en massagekurs, ett yrke som jag velat gjort för längesedan, hade till och med gjort iordning i vår gäststuga för det när vi flyttade hit men det blev aldrig av, masserade familjen endast. Så nu tänkte jag sätta igång vid årsskiftet, mest kommer jag (förhoppningsvis) att åka runt, hade tänkt försöka koncentrera mig på behandlingshem eftersom jag har en del utbildning också inom socialt arbete, vilket jag då kan ha en del nytta av. Sedan kommer jag ta kontakt med företag, massera deras personal. Men jag är inte klar med kursen förrän i december så nu tar jag endast emot vänner och släktingar när jag går kursen, så ni som känner er träffade, hör av er så jag får träna :).

Snurre vår hittekatt (tack Petra!)

Snurre bara växer och växer, ren och fin har han också blivit efter att ha varit bland långtradare och smuts (det luktade garage om honom när han kom hem till oss), och hullet börjar komma fram. Nu har han också börjat vant sig vid våra stora hundar, och hundarna har vant sig vid honom, de är inte lika nyfikna på honom längre. Vilka olika personligheter våra hundar har, Roxy den tillgivne, kloke hunden som vet hur hon ska bete sig, eller kanske ser hon vad hon inte får göra när jag tillrättavisar Bizzy :)? Nej, hon är väldigt klok den hunden, hon verkar förstå när man pratar med henne. Det är lite Lassie över hennes personlighet, snäll mot alla, speciellt de små. Sedan har vi den lilla filuren som gärna vill vara tvärsemot för det mesta, Bizzy. Hon är väldigt tillgiven och snäll och vill vara till lags, men det är som om hon vill försöka vara något som hon egentligen inte är, nämligen kaxig. Hon håller nog på att skaffa sig en identitet just nu, och det är inte lätt, ungefär som när en annan var i tonåren :).

Hundar är härliga, speciellt när dom sover ;-)!!

Bullbak

Idag har vi varit barnvakt åt min mans barnbarn från Lindesberg. Det blev både wii-spel, promenad och bullbak.

Bullbaket gick galant, 8-åringen hade bakat 100 gånger tidigare så hon var jätteduktig, så där hade jag stor hjälp, det gick jättesnabbt att baka ut degen. Den snart 4 år gamla bagarn hade sitt eget sätt att baka bullar, han knådade in kanel i degen innan han gjorde bullarna. Det ska bli väldigt intressant att få höra resultatet senare, kanske de får ändra receptet på mjölpåsarna så småningom..

Vi hade ju fullt upp när vi bakade så vi glömde att ta kort, men resultatet får ni se här, fina bullar va, bakade av de båda bagarna från Lindesberg..

Lejonet Christian, återföreningen (du behöver en näsduk ;))

Måste berätta vad det handlar om först. Två killar i London köper loss en lejonunge som hittats bland exotiska djur på Harrods i London (låter mysko) som dom sedan tar hand om för att återföra till Afrika. De lämnar honom hos en man där som hjälper Christian att anpassa sig bland de vilda djuren. Efter ett år återvänder de två killarna till Afrika för att se hur det gått för lejonungen, vilket är det man får se sedan när lejonet kommer springande och kramar om dom.

Trogna vänner när jag lagar mat en fredagskväll :)!!

Fredag m. städ och lite annat

I morse vaknade jag väldigt avslappnad, hade haft en så tydlig dröm, kanske berodde på den. Jag drömde att jagvar inne i ett hus där alla fönster var fördragna med långa gardiner, inte så mörka men mycket mönster i. Det var rätt tomt i huset för övrigt, men det var gardinerna som allt var fokuserat på. Jag gick omkring och ville dra isär gardinerna och få in lite ljus, i vissa rum gick det, i andra inte, konstigt!
När man läser om drömmar så symboliserar "hus" dig själv. Så jag tolkar den här drömmen med att jag vill få in lite mer ljus i mitt liv. Fönsterna var väldigt höga och smala i drömmen, undrar vad det betyder? Kanske jag har för snävt liv, för lite intressen och för lite umgänge? Kanske det finns för smala öppningar i mitt liv, vilket gör det svårt att komma ut i livet, kanske åldern har betydelse där, det kanske finns för "smalt" (för litet) utbud med jobb mm? Ja, detta med att tyda drömmar är inte lätt, men ibland är dom så tydliga.

Nu är jag inne i en sådan där jobbig PMS-period, då jag förvandlas till en klimakteriehäxa. Jag vill inte, försöker verkligen stå emot, men vad hjälper det, lite kanske. Det värsta är att jag vill helst inte synas när jag blir sån här, vill helst springa genom Ica utan att behöva prata med nån :(. Jag får sånt dåligt självförtroende när jag är sån här, konstigt hur det kan bli?? Men jag måste säga att det har blivit bättre sedan jag började med mina lååånga promenader varje dag, då tillverkas det mer serotinin och man blir gladare och tillfreds. Jag känner mig inte alls lika deppig nu så det är skönt :)).

Kan inte fatta det!!

Kan inte fatta att jag har blivit mormor till en så söt liten flicka. Måste gå in och titta på bilderna som jag tagit för att riktigt fatta det. Jag skulle ju vilja sitta och titta på henne hela tiden, men det går ju inte, blir nog lite för tjatig då skulle jag tro :). Men jag ska ju snart göra en äppelkaka till dom så då har jag en anledning.

Idag blev det den dagliga promenaden med mina kära hundar, en långpromenad på nästan exakt 1 1/2 timme. Jag känner att promenaderna stärker både kropp och knopp, många idéer får man under promenaden.

Igår var jag till arbetsförmedlingen på återbesök, det ska man ju göra då och då, uppdatera sig. De tyckte att jag skulle gå in på deras hemsida och kolla efter jobbcoacher, det kan ju vara en bra grej även om jag har en liten idé på vad jag kanske ska göra. De kanske kan hjälpa mig lite med det.

Nu ska jag sätta igång och baka.
Ha en bra dag alla bloggvänner!!

Mitt lilla barnbarn (1 dygn gammal)!!

Måndag morgon

Vaknade klockan halv 8 i morse, tittade ut genom fönstret och ser solen skina. Kliver upp ur sängen, klär på mig ett par bekväma byxor och en lagom varm tröja för en långpromenad med hundarna. Går ut i hallen och sätter på mig min nya svarta vindtäta väst, sedan går jag in i köket och tar fram min MP3 och sätter den i öronen. Tar på mig skorna men tycker mig höra ett ljud, vad var det? Telefonen ringer, skyndar mig och svarar. - Hej mormor, hör jag i andra änden samtidigt som jag hör barnskrik i bakgrunden. Det är Robban, min dotters sambo som ringer och talar om att jag har blivit mormor klockan 10 i 8 nu på morgonen. Kan inte hålla mig, glädjegråten stockar sig i halsen, kan knappt få fram ett ljud. - Va roligt, får jag till slut fram, sedan blir det svårt att prata. Får sedan prata med Madde, hon har den lilla ligger vid bröstet, hör henne skrika, vilket härligt ljud :)!! Hon var trött Madde, det hade tagit lite tid, men allt är bara bra!
Ja, så nu är jag mormor, känns en aning overkligt, men jättekul. Jag ska få komma och se den lilla i dag på eftermiddan när de kommer hem. Ja, de kommer hem redan nu på eftermiddan, ska bli så spännande!!

Mycket kul att göra på Facebook!!

Har gjort en bild av mig själv, ett "cartoonpicture" på Facebook, rätt kul men svårt!

Duktig och snygg!!

Sitter i soffan och kollar på Nyhetsmorgon där de pratar om utbrändhet och stress, hur olika man hanterar stress bla. Då tänker jag på VAD som kan göra en stressad. Jo bland annat att man måste vara så duktig och snygg hela tiden. Det ska helst vara skinande rent hemma dagarna i ända samtidigt som man ska se fräsch och pigg ut, vem klarar det i det långa loppet, egentligen??

Många klarar av det genom hela livet medan andra klarar av det ett tag, vad beror det på? Jag tror det beror på att de som klarar av det genom hela livet också tar hand om sitt dopamin (ett hormon för humöret, sk välbehagshormon), dvs gör saker som är lustfyllt, njuter av livet mellan all stress. De kanske går och får massage en gång i veckan, tar en chokladbit då och då, tar hand om sig själv, kanske är så starka att de struntar i vad alla tycker och tänker. Sedan finns det de som inte tar hand om sig själv alls, bara stressar utan att tänka på det lustfyllda som vi behöver för att klara av vardagen, de tänker hela tiden på vad omgivningen ska tycka om hur de ser ut, hur det ser ut hemma hos dem. Att se snygg och smal ut är även ett stort stressmoment för många. Att sedan få se Lizzie Miller,20 år och modell, sittandes nästan naken på en bild, bara för att visa hur en "normal mage" ser ut gör en glad. Denna bild sitter nu på vårt kylskåp.

På Nyhetsmorgon sitter de även och pratar om "hemmafruar", att kvinnan borde få arbetstidsförkortning pga att de flesta är "hemmafruar" även när de jobbar (enligt Gudrun Schyman). Regina Lund sa att kvinnan kanske skulle behöva "bara" vara kvinna och få slappna av, ta hand om barnen osv, inte behöva "klara av" så mycket. Enligt "Ett liv i balans" så står kvinnor för 2/3 av stressrelaterade sjukskrivningar, det beror på att de har längre arbetsdagar eftersom de flesta även tar hand om hemmet, dessutom är kvinnan mer noggranna med detaljer, vilket nog jag tycker stämmer :)). Tänk bara allt torkande med disktrasan, allt plockande med prydnadssaker, kläder, blommor mm, mm. Usch, nu känner jag mig som en äkta feminist, men det är jag inte. Sedan kan man ju vända på det hela, männen då som skall helst kunna meka med bilar, helt kunna rusta ett helt hus osv. Ja, det är tur att vi alla är unika, att vi alla har våra små olika personligheter. Nu ska jag ta mig en kexchoklad, fylla på mitt dopamin så jag klarar av resten av dagen på ett mer behagfullt sätt :)). Dopamin, dopamin, dopamin.....

Måste även tillägga att Regina Lund har en tidning som heter "Tillit", där de bara skriver om positiva nyheter, alltså inga negativa som handlar om krig mm. Hon varken tittar på nyheter på TV eller läser tidningar där negativa nyheter visas.