Så ledsen

I natt har jag inte sovit många timmar, klocka halv 4 på morgonen hade jag inte somnat än. Men efter ett tag måste jag ha somnat då jag vaknade kl 9.55. Jag var så ledsen när jag vaknade ensam i sängen, Ivar och Rollo var ju inte där, och deras tassande följde mig inte ner till köket 😥. Trodde inte jag skulle bli så fruktansvärt ledsen, försöker tänka på att det är för deras bästa, men jag tänker hela tiden på att de ligger under jorden och inte här inne hos oss i huset där de borde vara 😥. Deras mjuka varma kroppar när man kramade dem kan jag känna när jag tänker på dom. När de sitter med mig på kökssoffan vid frukosten. I morse kändes det som de låg bakom min rygg på soffan, men där var de ju inte 😥. 

Idag tog jag en promenad med Vizzla, det blev en lång promenad på ca 1,5 timme, då känns det bra, eller när jag tog bilen till affären i kväll och pratade med någon glömde jag bort det sorgliga för en stund. Det kommer nog ta en stund att sörja mina älskade hundar, men det får det ta ❤️.

Rollo och Ivar

 Mina älskade hundar, Rollo och Ivar finns inte längre, de fick somna in igår. Rollo har inte mått nåt bra alls på ett tag. Han har haft problem med tjocka halsmandlar och täppt näsa. Det har inte gett med sig även om han fått olika behandlingar. Hans mage har inte mått bra heller efter det och han har även fått ont i kroppen. 

Jag har ibland sagt att Rollo och Ivar borde få följa med varandra när de blir gamla, och nu blev det så 😥. Ivar har gått på kontroller pga hans ögon har blivit gråa och nu de sista dagarna innan de fick somna in hade det vänstra blivit gråare och även börjat fått grått gegga i. Han har även patellaupphakningar i vänster knä och artros så han har inte varit så pigg på promenad den sista tiden. Så han fick somna in tillsammans med Rollo. Ivar blev 11 år i februari och Rollo fyllde 10 år i december.

Jag saknar dom fruktansvärt, så tomt, de sov i min säng, var alltid där jag var 😥❤️.

Jobbigt att vara så inkännande.

Jag har två hundar som börjar bli till åren, Ivar 11 år 18 februari och Rollo som blev 10 år 4 december. Rollo har haft problem med tjocka halsmandlar, och några tänder. Nu visade det sig att han har en tandsjukdom som gör att tänderna förstörs. Så jag kommer få åka och röntga dom var sjätte månad. Igår fick de dra ut en tand, så nu går han på smärtstillande. Sedan har han haft lång gom, men det har blivit bättre då han gått på inflammationshämmande i 4 veckor, så han behöver inte opereras, vilket de trodde han skulle behöva görs. Jag har även fått recept på kortison som han ska få för att minska de tjocka halsmandlarna. Men det är mycket biverkningar på kortison så jag blir lite tveksam. Jag löste i en jakttidning om halsinflammation, en veterinär skrev att det går att bota med inflammationshämmande medicin som han får nu. Jag ska ringa och prata med Rollos veterinär. 

Det värsta är att jag går och kollar in Rollo hela tiden, hur mår han? Alla problem han har nu kan ha med varandra att göra. Tandproblemet kan göra att halsmandlarna blir tjocka bland annat.  Jag tycker han ser ledsen ut, han vill vara där jag är, känns så jobbigt när man inte vet om han har ont och hur mycket 😔. Det är bland det värsta m djur, hur mår de, ansvaret att hjälpa dom. De behöver ju oss hela tiden, de är så beroende av oss. Att vara högkänslig med sjuka djur är sååå jobbigt, jag kan aldrig slappna av, jag blir helt slut.

Jag har ett stort fotografi på mig själv sitter på väggen i mitt sovrum, jag är ca 8 år. Där i ögonen ser jag en liten ensam tjej, lite tom och trött blick. Jag förstår att jag är trött, jag var säkert väldigt dränerad på energi av all oro jag kände mig som liten, jag var orolig för det mesta. Jag var orolig i skolan, hur klasskamraterna var när jag kom till skolan på morgonen, hur mamma mådde där hemma, rädd för att bli osams med någon, jag var jätte konflikträdd.  Varje morgon hade jag ont i magen när jag skulle till skolan. Hade det varit idag hade jag nog säkert varit en "hemmasittare". Skolan var en pina från lekskolan till nian. Jag kollade in allt runt mig, sög i mig allt, ville bara hem. Ibland gick jag och gömde mig i grannens uthus på morgonen och gick hem efter ett tag och sa till mamma att jag var sjuk. Ibland gömde jag mig hela dagen där. Helt sjukt nu när jag tänker hur det var. Jag hatade verkligen skolan. Och när jag mådde så så blev ju betygen därefter eftersom jag inte kunde fokusera på skolan när jag var där. 

Sen när jag som vuxen läste på universitetet fick jättebra betyg, till och med blev klassetta i en kurs, det säger ju mycket. 

Förstår inte varför jag inte fick hjälp med mig själv när jag gick i skolan??

Stockholm

Igår åkte jag, min syster och bror m respektive till Stockholm, vi skulle fira brorsan som fyllt 60 år. Jättetrevligt med besök på Norra brunn, jättekul var det med bland annat "Ankan" Johansson. Men, jag blir helt dränerad av att vara i Stockholm, tycker bara jag ser en massa hundar och andra djur som mår dåligt i folkmassorna 😭. Men det är det ju inte säkert de gör, men jag tror ju det så klart. Jag vill bara blunda hela tiden, vill inte se hundar som trängs, blir skaffade på i trängseln och alla ljud. 

När det var dags att åka hem sa syrran "nu ser du lite mer avslappnad ut". Vadå sa jag? "Tycker du har sett lite lidande ut" 😅. Ja, Stockholm är inte min grej, även om vi också har haft det kul på Norra brunn och trevligt 🙂. 

Så nu ligger jag hemma i min älskade säng med hundarna omkring mig och bara njuter 🥰.

Det har verkligen tagit tid att ställa om sig att inte ha några hästar att ta hand om dagligen, nu börjar jag kunna släppa de dagliga rutinerna. Det har känts väldigt konstigt att inte gå ut till hästarna kl 7 på morgnarna och ge dem frukost, att inte se dom i hagen, att inte mocka deras boxar, att inte kunna gå ut och borsta dom och bara stå med dom och bara vara och lyssna på deras tuggande 😔. Saknar dom så mycket, älskade Texa och Amarone ❤️!

Samtidigt får jag tänka lite mer på mig själv nu, ha lite mer tid för mig själv, känner nu att det varit lite dåligt med det, jag känner mig lite mer avslappnad på nåt sätt. Jag har ju vetat och känt på mig att hästen/hästarna haft smärta, även Amarone, hästar bits eller hotas inte med sparkar i onödan, och ofta handlar det då om smärta. Så jag har ju känt mig lite stressad över det, det är så jobbigt att gå och inte veta hur hästarna egentligen mår. Och tänk så rätt jag hade och har haft med dessa två och de andra hästarna jag haft 😏. 

Jag har ju våra tre hundar och hönsen som får lite extra omvårdnad nu, och mig själv förstås 🥰. 

SKÖRstark

Man kan ju vara Skörstark, dvs Stark 🏋️‍♂️ ena dagen och dagen efter så skör 😔 så man skulle vilja lägga sig under en sten som man kan läsa i boken ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja ligga under en sten, i varje fall under en filt och bara vara. Känner mig helt avslagen efter onsdagens hemska upplevelse 😔. Kände mig stark i fm när min son kom och hälsade på, han har ju flyttat till Malmö. Så skönt att träffa honom och prata med honom. Vi åt lunch, sedan åkte vi ner till ett galleri och tittade på min systers fina foton 😊. Sedan åkte vi hem och fikade hos henne, vi hade intressanta samtal om allt från himmel och jord, bl a om  familj och barn 😊. 

Sedan skjutsade Kristoffer hem mig och min man, och vi bestämde att vi skulle ses på tisdag igen, vi ska skapa lite i lera, dreja bland annat 😊❤️.

Och nu ligger jag i soffan under en filt och är jättetrött, känns som jag inte riktigt har hunnit fått sörja mina hästar, det kommer såna ledsenhetkänslor emellanåt 😔❤️.

https://youtu.be/-LC-aCjs32M?si=vKLIH5z4v3LRY0l

De två sista minuterna förklarar Hansen så bra 🥰!